Dem avslutade låten och gick ner scenen och fram till oss, jag kramade om Niall och kysste han mjukt på kinden.

”Ni var fantastiska!” Sa jag sedan och tjejerna höll med genom att nicka.

”Tack.” Svarade dem alla och log stort. En till Ed Sheeran låt spelades, den här gången var det Kiss me. Dem verkar också gilla Ed. Men vem klandrar dem? Han är en fantastisk låtskrivare och sångare, jag älskade Moments som han skrev åt One Direction. Niall bjöd upp mig igen, jag fnissade till och sa ett enkelt “Ja”. Min nervositet hade försvunnit ganska mycket, men den fanns kvar. Men med Niall’s närvaro fick mig lugnare. Hans händer satt han mot min höft och jag mina runt hans hals, vi rörde oss långsamt på dansgolvet och bara njöt av varandras närvaro.

Niall sjöng med i låten vilket fick mitt leende på läpparna bli större.

”Kiss me, like you wanna be loved,

Wanna be loved,

Wanna be loved.

This feels like I’m falling in love,

Falling in love,

Falling in love.

Settle down with me,

And I’ll be your safety,

You’ll be my lady.”

Sjöng han mjukt mot mina läppar innan han pressade sina mot mina i en fantastisk, passionerad kyss, som jag såklart besvarade lika passionerad. Vi hörde en harkling bakom oss så vi avslutade den och jag vände mig om, där stod mamma.

”Hej Lexie, kan jag prata med dig?” Sa hon mjukt.

”Jag dansar, kan det vänta?” Mumlade jag och kollade menandes på henne. Hon nickade och gick iväg. Men två saker undrar jag, vad gör hon här och vad vill hon?

Låten drogs mot sitt slut och vi gick till bordet igen, mamma kom fram till mig och tog min hand. Jag suckade.

”Vad är det och vad gör du här?” Frågade jag henne och korsade armarna över bröstet.

”Jo, jag blev bjuden av Simon och um..” Hon kliade sig i nacken och kollade ledsamt på mig.

”Vi liksom.. um, kysstes.” Jag spärrade upp ögonen och flämtade efter andan, hade Simon och mamma kyssts?

”Men det var bara en gång! Det bara blev så, snälla säg inget till din far.” Jag nickade och blev tårögd. Om han får reda på detta, vilket jag hoppas att han inte får så kommer det bli world war III. Jag vände mig om och gick till bordet där dem andra var och lämnade mamma ensam. Hon hade gjort fel, jävligt fel. Jag trodde verkligen inte det om henne. Sarah såg att något var fel men jag skakade på huvudet. Hon nickade och fortsatte prata med Zayn. Niall kramade om mig och kysste mig mjukt på kinden.

-

Kvällen var väldigt lyckad, förutom den delen med mamma och Simon. Jag visste att hon hade värre skuldkänslor än mig, men jag hade det bara för att jag vet om det och inte pappa.

Jag bestämde mig för att skriva lite i dagboken som jag inte hade skrivit i på flera veckor. Min penna rörde sig snabbt över sidorna.

” Kära dagbok, mina känslor för Niall bara växer och växer, vi har fortfarande inte pratat om vi är pojkvän/flickvän, vi har bara sagt att vi gillar varandra. Harry gillar mig med, det vet jag. Men jag ser bara Niall i mina ögon, jag tycker synd om Harry, han är en toppenkille, men jag har inte såna känslor för honom. Han är som en bror för mig, och då menar jag inte som en bror som Selena snackade om Justin. Utan en vanlig bror. Mitt liv är väldigt komplicerat just nu, idag fick jag reda på att mamma kysste Simon, jag menar. VA?! Henne’s chef liksom, men mest oroar jag mig för pappa. Men han får nog inte reda på det, hoppas jag.”

---

Detta är tidsinställt kapitel, då ni inte hade kommenterar så bra.

Jag vill verkligen inte påminna er hela tiden att kommentera så snälla.
//Alexandra.