CHAPTER 22.- POOR ZAYN.

Vi sjönk ner på en soffa i Starbucks, vi hade shoppat så mycket så det kändes som om vi hade köpt hela affärerna som vi hade varit på. Jag tog en klunk av min iste och mötte mammas blick.

”Har du haft trevligt?” Frågade hon mjukt och log, jag nickade och tog en till klunk av min iste.

Jag kollade på klockan och den var 16:32 , alltså halv fem. Har vi shoppat så länge?! Jag drog upp mobilen och smsade Harry, eftersom Niall var så feg, han är så söt!

Har Niall bestämt vilken tid? <3 Kram, Lexie.

Jag tog en klunk av isteet och väntade på svar. Mobil plingade till så jag kollade, ett sms från Harry.

Ja, han sa klockan 7 ikväll. <3 Kram, Harry.

”Mamma när ska vi åka?”

”När du vill.”

”Jag ska på bio klockan 7, så kan vi åka hem nu typ?”

Hon nickade som svar och vi reste oss upp, jag drack upp isteet och slängde muggen. Vi gick ut till bilen och hoppade in, för att sedan åka hem.

Perrie? Varför ringer hon på min mobil?

Jag svarade snabbt och tryckte mobilen mot örat.

”Hej Perrie.” Hon snyftade till.

”Hej Niall, är Zayn hos dig?”

Jag kollade runt i rummet som jag var i.

”Ne-” Hon avbröt mig snabbt.

”Men leta efter honom då!” Fräste hon fram. Jag ryggade tillbaka. Jag gick runt i olika rummen och letade efter Zayn, tillslut hittade jag honom sitta på soffan och var tårögd.

”Zayn?” Sa jag mjukt, han kollade upp på mig och nickade löst.

”Perrie vill prata med dig.” Han fnös och skakade på huvudet.

”Jag vill inte prata med henne!”

”Perrie, han vill inte prata med dig.”

”Men han förstår inte!”

”Hejdå.” Jag la på och satte mig ner på soffan bredvid Zayn.

”Vad har hänt?” Frågade jag mjukt.

”Perrie bara utnyttjade mig..” Mumlade han och reste sig upp, han var allmänt arg kan jag säga. Liam kom in i rummet och kollade på Zayn som såg ut som om han skulle slå sönder något.

”Wow, lugna ner dig. Berätta vad som hänt.”

Zayn verkade inte vilja berätta såg jag berättade istället.

”Perrie utnyttjade honom bara.”

Hans ansiktsutryck som nyss var oroligt blev argt, jag hade nog aldrig sett honom så arg förut.

Han drog upp sin mobil och gick ut ur rummet, vi hörde honom sedan ryta mot den han pratade i mobilen med, säkert Perrie.

”VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?!” Skrek han där inne, både jag och Zayn hoppade till och Harry plus Louis kom inspringande i rummet.

”Varför skriker han i mobilen?”

”Perrie utnyttjade bara Zayn.” Mumlade jag. Vi alla utom Liam kramade om Zayn i en gruppkram, vi hörde fortfarande Liam skrika.

Jag granskade mig själv i spegeln och gjorde sedan tumme upp.

 

Mitt hår hade jag inte gjort så mycket med, det var bara naturligt lockigt, och jag hade bara mascara, inget mer. Jag gillar inte att ha för mycket smink. Jag skakade av mig tankarna av en biltuta, jag kollade ut ur fönstret och såg Louis i framsätet, han skulle tydligen skjutsa oss till bion, eftersom Niall inte har körkort. Jag hade dock körkort, så jag vet inte.

Jag greppade tag om min väska och gick ut ur huset, jag låste efter mig, mamma var hos sin väninna Christina. Jag gick upp mot bilen och hoppade in.

”Hej Lexie.”

”Hej Lou.”

”Hej, du ser fantastisk ut” Sa Niall kysste mig mjukt på kinden, jag fnittrade til och log mot honom.

Under hela resan satt jag lutad mot Niall’s axel och han med sin arm runt min midja, han viskade söta ord i mitt öra vilket fick mig att fnissa.


Ja, kort kapitel iknow! Hur kommer det bli på biodejten? ;))

Stackars Zayn, min Dj Malik. :(

~Alexandra.

 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback