Snö. Helvetes snö. Kyla. Kallt som fan. Det var mitt första intryck när vi satt på tåget vi hade tagit från

London, för att planen inte kunde lyfta pågrund av snökaos. Jag lutade huvudet mot den iskalla fönsterrutan medan Teenage Crime – Adrian Lux spelades med högsta volym i mina öron. Amy satt med ett One Directiom magasin hon hade fått köpa. Jag hade fått vantar. Det var allt jag ville ha. Nu när jag ändå kom klädd i en jeansjacka. Hur skulle jag kunna veta att det var snötäckt här i äckel England? Mamma petade mig irriterat i sidan, vilket fick mig att rycka till.

”Vad vill du?!” morrade jag irriterat och drog av mig mina hörlurar. Hon räckte över en kopp varm choklad och en fralla med ost och sallad på. Tacksamt drog jag undan plastet från mackan innan jag började äta. Amy visade mamma glatt några texter om Harry Styles, Louis Tomlison och Nilla Horan. Eller var det Niall?

”När är vi framme?” gnällde jag otåligt. Amy kollade anklagandes på mig för att jag hade avbrytit hennes genomgång om Liam Payne. Men jag brydde mig inte alls. Jag ville komma fram till hotellet, lägga mig i ett varmt bad, äta och sedan falla i djup sömn, som törnrosa. Fast vakna om tre veckor.

”Om tjugo minuter gumman.” svarade mamma mjukt. Jag drog en hand genom mitt långa hår och slängde en blick på kvinnan som satt på andra sidan gången i tåget. Hon kollade på mig med stora ögon och vände inte undan blicken när jag kollade tillbaka. Nej då, hon fortsatte stirra som en galning. Jag grimaserade mot henne vilket fick henne att kolla bort. Vad var folks problem här? Aldrig träffat en Amerikan förut eller? Amy slog nöjt ihop magasinet för att låta mamma sitta och smeka hennes svarta hår. Jag var brunett, som pappa. Mamma var svarthårig som Amy. Ibland kändes det som om Amy var hennes favorit. Jag suckade tungt och smuttade lätt på min varma choklad. Den smakade sött, sötare än i Miami.

”Euw.. hur mycket socker är det i den här?” utbrast jag ogillandes. Amy kollade på mig med sina hatiskt gröna ögon. Jag ryckte på axlarna åt henne. Mamma suckade trött.

”Snälla Joss, sluta klaga på allting. Jag kan inte hjälpa att du fryser, har tråkigt eller att chokladen är söt. Du får stå ut, det är din lillasysters present. Gör det för henne i alla fall!” bad mamma uppgivet. Amy lipade diskret mot mig.

”Du din lilla-” började jag irriterat, redo att slå till ungen men mamma hann stoppa mig.

”Joselyn Anne Heavens! Vad är det med dig?!” tjöt mamma med uppspärrade ögon. Allas blickar var riktade mot oss just nu. Mamma verkade skämmas mer än vad jag gjorde, så det var bara bra.

”Du kan ta din favorit dotter på semester bäst du vill. Men tvinga aldrig med mig på det mer.”

-

Hotellrummet var stort med två majestätiska sängar, samt en dubbelt så stor säng i andra rummet. Amys ögon var stora som te-fat medan jag bara ville komma in till min säng i det andra rummet.

”Den här sängen är min!” ropade Amy glatt när hon hade slagit sig ned på sängen jag ville ha. Ilskan bubblade upp inom mig. Hon var bara för mycket ibland. Mamma kom upp bakom mig med ett leende lekandes på läpparna.

”Bra. Då sover jag och din syster där ute.” tyckte mamma och armbågade mig lätt i sidan.

”Aj!” tjöt jag till då det faktiskt gjorde ont. ”Hon är halva jag mamma! Borde inte jag få den sängen då?”

”Det är min födelsedags present, så det så.” muttrade Amy, liggandes i sängen. Mamma drog med mig ut till våran del av hotellrummet och föste ned mig på sängen. Jag höjde på ögonbrynen.

”Kan du inte försöka vara lite snäll mot din lillasyster Joselyn?” suckade hon trött och drog en hand genom sitt långa hår. Jag ryckte på axlarna. Jag kunde det, men jag var inte på humör.

”Jet-lag.” skyllde jag på och lade mig sedan under lakana när jag hade sparkat av mig mina kängor. Mamma nickade och kysste min panna, släkte lampan och gick sedan ut till Amy. Jag slog ned ögonlocken ihop om att snart falla i sömn, vilket jag gjorde.

-

”Det suger här.” muttrade jag ogillandes och petade på kudden till sidan av mig. Jordan skrattade glatt åt mig, detsamma gjorde Max. Bree satt bredvid Max och tuggade på ett ben. Hon hade lyckligtvis få bo hos dem, en trevlig familj. Amys kompis Andrea ville ta hand om Bree medan vi var borta, men hon var 14 och hennes mamma hatade hundar. Det skulle aldrig gått där för fem öre.

”Jag är seriös, det är sämst här.” muttrade jag irriterat med blicken på Brees ben.

 

"I'm serious, it sucks here..."

 

”Det är snart över. Du klarade natten. Vart är Amy och din mamma?” frågade Jordan. Jag suckade.

”Ute och shoppar vinterkläder. Jag ska gå sen, jag ville bara vara ensam.” förklarade jag lugnt.

”Det är förståndligt.” flinade Max och kliade Bree bakom örat. Jag tog upp en bit av min våffla och stoppade den i munnen. Frukost hade jag i alla fall fått innan de hade lämnat mig ensam med en laptop som bara hade skype och två filmer på. Mission Impossible 1 och Hangover. Filmerna jag sett hundra gånger om. Det var ett under över att skype fungerade, men det gick segt för jag använde grannkökets wi-fi. Jag bestämde mig för att snart gå ned och be om hotellets wi-fi, men inte riktigt än.

”Så, hur många grader har ni då?” undrade jag ledsamt. Jordan flinade dystert mot mig.

”28, men du har det säkert också bra.” tröstade hon mig. Jag pressade ned huvudet i kudden för att kväva mitt skrik.

”Skojar ni?! 28+ grader? Här är det 13 – grader…” suckade jag trött. Då slocknade hela skärmen. Sen kom den upp igen, nu utan internet alls. Jag drog på mig mina rosa kanintofflor för att gå ned till receptionen. Det var inte så stor chans att jag skulle träffa någon jag kände här, så mina tofflor var inget att skämmas över. Jag gick med snabba steg mot hissen, klev in i den och klickade på den runda gröna knappen. Det plingade till när jag var nere, och jag gick ut ur hissen med blicken på mina tofflor. Pang, sa det och så låg jag på golvet. Framför mig låg en kille med bruna lockar som omgav hans rosensköra kinder. Jag slog en hand för min mun och kröp sedan fram till honom.

”Hur gick det? Förlåt! Jag är sååå klumpig!” ursäktade jag mig. Han hävde sig snabbt upp på fötter igen med en hand utsträckt. Jag kramade om den och blev dragen upp. Han kollade mig djupt in i ögonen med ett charmig leende på läpparna.

”Hur gick det?” log han, utan att svara på min fråga som löd samma sak. Jag lät hans hand massera min panna. Det värkte till lite, men annars var det okej. Varför tänkte jag det men sa det inte?

”Det gick b-bra..” stammade jag, paralyserad av hans blick. En annan kille hojtade till honom.

”Harry, kommer du eller?!”

Killen, Harry, log så att två smilegropar bildades i vardera kind. Harry? Vart hade jag hört det namnet…? Harry Styles? Amys Harry? Nej… det kan inte… han böjde ned huvudet så att hans blick låg på mina tofflor. Ett brett flin sken upp på hans läppar.

”Snygga tofflor.” berömde han innan han gick sin väg in i hissen där den andra killen stod.

"Nice slippers."

---

Hihih, aww! :') Första mötet guys! Vad tyckte ni? :P Kommentera mycket nu så kommer nästa på momangen! :D ~ Liv