”Vad vill du?”, väste jag irriterat när jag hade svarat. Pappa drog ett djupt andetag.

”Hej på dig med Joselyn. Din syster fyller år idag. Jag skulle komma och lämna presenten, men ingen var hemma.”

”Nähä? Stå och vänta på Amy då.”, fnös jag irriterat och sparkade undan en sten med hälen.

”Vad är det för attityd du har? Jag vill ju träffa dig!”, förklarade han uppgivet. Jag himlade med ögonen.

 

 

”Du stack! Du låg med en fucking hora, sen stack du och kom tillbaka. Allt är inte som vanligt!”, röt jag irriterat i luren. Pappa drog ett djupt andetag. Han stannade motorn på bilen han satt i.

”Gumman… jag har sagt förlåt ett flertal gånger!”, påminde han mig snabbt. ”När ska du förlåta mig? Jag är trotsallt din pappa.”

”Inte längre. Jag kommer inte kalla dig pappa, jag kommer inte ens säga ditt namn. Inte ens det är du värd.”, morrade jag barskt in i luren. Jordan kollade storögt på mig. Detsamma med Max.

”Woha, älskling. Jag kommer komma till Amys kalas. Du, jag och din mamma ska prata.”

”Synd för dig, men jag kommer inte befinna mig där då.”, snäste jag och lade sedan på med en suck. Jordan lade en hand om mina axlar.

”Jag är så ledsen Joss.”, beklagade hon sig mjukt och lade sitt huvud mot min axel. Jag nickade.

”Jag bryr mig inte. Kan jag sova hos dig?”, frågade jag ledsamt. Max kollade mot oss två, undrandes om vi menade honom.

”Inte hos mig.”, viskade Jordan och kollade ned mot mina fingrar. Ah, James var där…

”Det går bra hos mig. Vi kan ta uthuset.”, försäkrade Max mig.

Jordan drog ett snabbt och hetsat andetag, ”Snälla kan jag också? Jag vill inte se James i boxers.”

”Det går bra.”, småflinade Max till svar och reste sig upp på svajiga ben. Jag följde hans exempel, detsamma med Jordan. Vi började gå mot parkeringen där Jordans bil stod. När vi väl satt inne i den så började Jordan babbla.

”Varför ska vi åka nu?”, undrade hon och drog en hand genom sitt blonda hår. Jag drog undan en brun hårslinga bakom mitt öra, undrandes samma sak.

”Mamma och pappa grillar. Jag skulle vara hemma vid den här tiden och käka.”, förklarade Max innan han startade motorn och körde ut ur parkeringen. Solen stod fortfarande högt uppe på himmelen.

Att bo i Miami var inte helt fel. Jag älskade stället. Men jag hade inte bott här i hela mitt liv. När mamma och pappa var gifta så hade vi ett hur i södra Kalifornien. När dem skiljde sig, flyttade mamma hit och pappa också. Att han flyttade efter var bara ett sätt på att försöka få mamma tillbaka. Men mamma bryr sig inte om män längre.

”Män är skit. Man ska aldrig vara gift, eller ihop med någon. Dem är ass-holes.”, brukade hon säga. Jag log åt tanken, vilket fick Jordan att börja babbla om mig istället.

”Joselyn, du måste verkligen skaffa dig en kille.”, tyckte hon ärligt. Jag höjde skeptiskt på ögonbrynen mot henne i backspegeln och kramade om Max’ överarm.

”Vad är det för fel på den här killen?”, skämtade jag med fladdrande ögonfransar. Jordan slog lätt till mig över armen.

”Jag är seriös. Du måste kyssa någon på nyårs afton.”, väste Jordan menandes. Jag suckade.

”Som om du har någon.”, fräste jag irriterat. Hon behövde väll inte lägga sig i mitt kärleksliv. Hon drog efter andan. Jag kanske hade tryckt på en svag punkt… för endast en månad sen hade hon och Leon slutat sitt ett och ett-halvåriga långa förhållande.

”Max, stanna bilen.”, beordrade hon med glansiga ögon. Jag suckade djupt. ”Stanna sa jag!”

”Jordan, jag är ledsen. Okej? Jag tänkte mig inte för! Jag är bara allmänt bitchig idag.”, ursäktade jag mig.

”Max, stanna!”, ropade Jordan nu högre och med små tårar rinnandes ned för kinderna.

”Jag kan inte! Vi sitter och kör i rusningstrafik Jordan!”, tjöt Max menandes med höjda axlar. Jordan trotsade trafiken och hoppade ut genom bildörren, springandes mot trottoaren. Jag kollade på Max med stora ögon.

”Parkera där borta.”, sa jag och pekade på en plats lite längre bort innan jag hoppade ut för att springa efter Jordan. Hon gick med snabba steg på trottoaren medan hon torkade undan tårar med handryggen.

”Jordan!”, ropade jag efter henne med hes röst, ”Jordan vänta!”

Hon snabbade på stegen istället för att stanna. Med en suck började jag istället springa mot henne och grabbade tag i hennes axel.

”Vad vill du?!”, skrek hon med tårar fårsandes ned för kinderna. Det här var mitt fel.

 

 

”Förlåt! Jag menade det inte! Snälla, Jordan, förlåt!”, bad jag med en rynka mellan ögonbrynen. Hon drog undan några tårar innan hon slog armarna runt mig i en lång kram. Jag besvarade kramen lika hårt och mötte Max’ blick där han satt i bilen. Ett litet leende spreds på mina läppar och jag avslutade kramen.

”Jag lovar att det inte ska hända igen.”, lovade jag och kramade om hennes hand. Hon log prövandes mot mig. Vi började gå mot Max’ bil igen innan vi hoppade in i den. Max började återigen köra mot hans hus, som vi kom fram till på endast några minuter.

”Jordan! Joselyn! Vilken överraskning!”, tjoade hans mamma, Bethany. Jag kramade mjukt om henne med ett leende spritt på mina läppar.

”Hej Bethany!”, svarade jag lika lyckligt. Bethany avslutade omfamningen för att sedan krama om Jordan istället. Jag gick fram till Max’ pappa, Thomas och kramade om honom också.

”Hej gumman.”, hälsade han mjukt och gav mig en kyss på pannan. Jag log mjukt mot honom och drog in doften av kött och hamburgare.

Jag, Jordan och Max hade känt varandra i hela våra liv. Bethany och Thomas hade hjälpt mig många gånger när jag inte velat vara hemma. Jag och Jordan hade spenderat våran största del här hos Max. När jag var 9 flyttade vi hit. Nu var jag 18. Vi hade bott här i nästan 11 år nu, och alla dem åren hade jag spenderat med Jordan och Max. Vi var som en familj vi tre.

”Maten är alldeles strax klar.”, log Thomas mot mig. ”Ska du och Jojo sova här?”

Jag log åt hans smeknamn till Jordan. Hon hatade det, men han älskade det. ”Ja, om vi får det?”

”Ja, ni är alltid välkomna här Joselyn! Bethany är i köket, men ni kan väll gå in och fixa iordning gästhuste nu? Så är allt klart ikväll? Jag menar, ni kommer säkert vara ute sent ni tre.”

”Ja, det gör vi.”, skrattade jag och gick iväg till Jordan för att meddela henne att vi skulle börja bädda. Hon gick med mig in i det stora, vita trähuset som vi skulle sova i. Det var inte litet. Inuti var hela golvet täckt med en stor, fluffig, beige heltäckningsmatta. Det stod en stor säng i mitten av rummet, med lakan hopvikt lagt på den. Vid fötterna av sängen stod det en stod träkista som jag hade för mig innehöll pälsar till vintern. På vardera vägg var det två fönster placerade med vita gardiner hängandes ned till golvet. Under gardinerna fanns det en mörkbrun rullgardin att rulla ned. Allt i rummet var vitt, beige eller brunt. Bredvid det ena fönstret stod det en stor, gammeldags byrålåda och bredvid det andra stod det en vacker fåtölj. Jag gick fram mot sängen och började med hjälp av Jordan bädda den stora sängen.

När den var färdigbäddad slog vi oss båda ned på den och andades djupt ut med blicken upp i taket.

”Om en vecka…”, andades Jordan utmattat ut, ”fyller jag 18. Jag längtar…”

”Om en vecka blir det fest kan du ge dig på. För då har du en egen lägenhet.”, flinade jag glatt.

”Om mamma håller vad hon lovat.”

”Det får vi vällan hoppas.”, tyckte jag mjukt och drog med handen över hennes blonda kalufs.

”Mhm…”, hummade hon och mötte min blick innan hon hävde sig upp på sin armbåge, i samma position som jag hade. ”Joselyn… tänk om mamma inte gör det? Att jag måste bo kvar med James?”

”Då får vi fixa att du får komma och bo hos mig ett tag. Det finns nog en plats till Joel också.”

”Ja, för Joel får inte stanna hos dem. James skulle bara göra samma sak med honom.”, morrade Jordan mordiskt med små pupiller. Hon var verkligen en vakt till sin lillebror. Jag log stort och reste mig upp ur sängen.

”Kom igen nu blondie. Vi ska gå och käka.”, trodde jag och lämnade det ljumna gästhuset, ut i solen.

-

Söndagar. Inte den bästa dagen på året enligt mig. Jag drog en hand genom mitt hår när jag gick upp för stengången mot mitt hus. Mamma slog upp dörren åt mig, hon måste ha sett mig komma gåendes i köksfönstret.

”Hej Joselyn!”, hälsade hon glatt. Vad var det med henne? Hade hon vunnit på lotto?

”Hej hej mamma.”, mumlade jag trött. Jordan hade väckt mig runt 5 imorse. Då hade vi börjat pallra oss hemåt. Klockan var runt halv 9 nu, då jag hade somnat hemma hos henne ett tag.

”Gå upp och ta en dusch du, så gör jag pannkakor till dig.”, tyckte mamma och föste mig upp för trappan. Jag gick lydigt in på badrummet där jag gled ur mina tunga kläder för att hoppa in i duschen. Jag orkade inte stå upp ens, så jag satte mig ned i badkaret och började schamponera håret. Därefter balsamerade jag det, innan jag rakade benen.

När jag hade duschat klart drog jag på mig min badrock och drog upp håret i en slarvig boll på huvudet. Jag brydde mig inte om att det fortfarande var drypvått. Mamma ställde fram ett glas mjölk framför tallriken med chokladpannkakor till mig. Jag slog mig ned, och började som en robot äta.

”Vart är Amy?”, frågade jag när jag hade svalt ned maten med en klunk mjölk. Mamma nickade uppåt.

”Hon sover.”, berättade hon leendes. Jag nickade och räckte över en bit pannkaka till Bree som lydigt glufsade i sig den för att sedan kolla upp om mig, vädjandes om mer. Jag skakade på huvudet och klappade henne mjukt på huvudet innan jag reste mig upp för att ställa ned min tallrik i diskmaskinen.

Då kom Amy dansandes ned för trappan med ett stort leende lekandes på läpparna.

”Hej Joselyn!”, hälsade hon och kramade mjukt om mig. Jag hajade till med höjda ögonbryn.

”Varför så glad?”, harklade jag mig förvånat. Mamma bet sig löst i underläppen med en nick mot Amy som glatt berättade nyheten.

”Vi ska åka och se på One Direction i Nottingham på Jullovet!”, tjöt Amy glatt. Jag tappade nästan hakan.

”Men va? Det är ju på Fredag?”, utbrast jag med tanke på Jordans födelsedag.

”Ja, vi tar flyget på Söndag morgon!”, log mamma stort och kramade om Amys axlar. Jag kunde inte tro det. Mitt Jullov skulle bestå av att springa efter One Direction. I Nottingham. I England.

---

Woho! Bomben är släppt! Vad tycker ni än så länge om Novellen "NEL" ? :) Kommentera! ~ Liv