”Vad gör du h-här?”, stammade jag fram. Morfar log av åsynen utav mig. Han kom vaggandes gående mot mitt och Jordans bord. Det kunde inte vara möjligt… han skulle ju befinna sig i Amsterdam. Vad i hela friden gjorde han här?

”Hej på dig lilla Josyn.”, log han. Han använde samma smeknamn som han hade använt på mig som barn.

”Vad gör du här…?”, fick jag fram som en viskning. Jordan kramade om min svettiga hand under bordet.

Morfar drog en tung suck, ”Jag hade vägarna förbi. Tror du din mamma har något emot om jag kommer?”

Jag började darra av skräck. Att morfar var här var dåligt, men om han tänkte ta sig till mamma…

”Du får inte vara här.”, svarade jag snabbt. Han slog sig ned bredvid mig med en lika tung suck som innan. Hans ansikte drog sig närmre mitt och jag slog igen ögonlocken. Jag kunde inte kolla på honom…

”Du kan inte säga till mig vart jag kan vara och inte vara. Du vet vad som händer då.”, mumlade han och smekte min kind innan han reste sig upp igen.

”Men jag ska nog bege mig. Jag ska bara köpa lite kaffe. Vi ses Josy.”, sa han kallt innan han lämnade cafeét. Jag drog ett andetag och slog sedan upp ögonlocken. Min syn var suddig. Salta tårar rann ned för mina kinder och jag sjönk ihop i Jordans famn.

”Så… Joss… han har gått… det är okej.”, tröstade hon medan hon smekte mitt hår. Hela jag skakade. Och det verkade inte kunna sluta. Fan… var han tvungen att komma och förstöra dagen?

Morfar, eller Bill som han egentligen blev kallad utav dem i vår familj som ens ville nämna honom, var inte välkommen i våra familj. Han hade misshandlat mig och mamma. Eller, inte bara oss. Min moster, mitt kusinbarn och min… pappa. Jag kom ihåg allting. Det satt som fastklistrat på min näthinna… Jag hade lekt i vår sommarstuga. Mamma och pappa hade åkt iväg för att handla, och dem hade tagit lilla Amy med sig. Morfar hade valfritt stannat med mig i den stora stugan. Min rosa ’My Little Pony’ hade jag haft ett hårt grepp om medan jag hade skuttat runt på gården. Jag hade blivit törstig, och skyndat mig in i köket i sökandet efter något att dricka för att släcka törsten. I kylskåpet fann jag en genomskinlig flaska med en ljusröd vätska. Saft! Hade jag tänkt och dragit undan korken för att hälla i mig av den svala vätskan. Men det hade inte alls varit saft. Det hade varit en sur, stark, svidande dricka som hade stuckit och bränt i halsen på mig. Jag tappade taget om den genomskinliga flaskan som föll till golvet. Innan jag visste ordet av det låg det glassplitter och röd vätska överallt på golvet runt mina fötter. Mina ben hade blivit förlamade, och morfar som hade befunnit sig i trädgården hade kommit rusande in med glasögonen på sned.

”Vad har du gjort Joselyn?!”, hade han gormat. Jag hade sett morfar dricka sånt här förut, så därav hade jag dragit slutsatsen att det hade varit saft. Han drack bara det när mamma och pappa inte var hemma, eller låg och sov för att Amy sov.

”Förlåt! Jag var törstig!”, fick jag ur mig med hes röst. Det sved i rösten för varje ord jag uttalade.

”Törstig?! Tänker du bara på dig själv… din otäcka, egoistiska unge!”, skrek han och ryckte tag i hårbotten på mig. Det värkte i hela huvudet på mig när han drog mig i håret. Jag hade gråtit, sprattlat med benen och skrikit, men han hade släpat ut mig ut i hallen där han hade slitit av mig min vita klänning som hade varit täckt med den röda vätskan. Jag hade inte varit gammal, kanske 5. Han hade ställt sig ett steg ifrån mig för att granska mitt gråtandes ansikte. Jag hade skamset kollat ned på mina fötter. Morfar hatade mig… var det enda som hade cirkulerat i mina tankar. Det knakade i golvet, vilket meddelade att han stod närmre mig. Jag drog efter andan. Rädd. Gåshuden uppstod på min nakna kropp. Han hade ställt sig ned på huk innan han hade slagit till mig. Hårt. Över kinden. Jag hade brustit ut i gallskrik som en stucken gris. Då hade han gjort det igen. Slagit mig. Det här var inte min morfar, hade jag tänkt då. Det här var ett monster. Han hade dragit en hand genom sitt bruna hår innan han återigen hade ställt sig ned på huk.

”Du har lärt dig en läxa nu, visst har du det Josy?”, viskade han mot mitt ansikte. Hans andedräkt hade doftat starkt utav rök. Kväljningar uppstod i min hals. Jag nickade med tårar rinnandes ned på mina röda kinder. ”Bra. Då behöver inte mamma och pappa, eller Amy veta om det här?”

”N-nej.”, stammade jag rädd samt fram. Han rufsade till mig i håret, leendes. Hur kunde han göra så?!

”Bra. Så, gå och byt om.” Han hade vänt på klacken och gått ut i sommarvädret igen medan jag hade sprungit upp för trappan, gråtandes och gömt mig i en garderob tills mamma och pappa hade kommit tillbaka med Amy.

”Lyssnar du eller Joss?”, suckade Jordan uttröttat med exempel av kläder i båda händerna. Jag vaknade ur mitt minne och mötte hennes menandes blick. Snabbt nickade jag utan att veta vad det var hon ville.

”Jag sa att det var kallt i Nottingham, det är snö där som du vet. Så det här kanske är något för dig att köpa?”

”Kallt?”, ekade jag med avsmak. Jordan lade en hand på min axel med huvudet på sned. Jag hängde läpp.

”Ja, det är kallt. Ledsen babe, men det är smällen man får ta.”, skrattade hon mjukt och höll upp dem stickade tjocktröjorna igen. Jag drog en trött hand genom mitt hår med blicken på klockan. Den var inte mycket alls.

”Jag är väldigt trött… kan vi göra det här imorgon istället?”, bad jag henne dystert. Förstående nickade hon.

”Okej. Kom då så åker vi hem.”, log hon och kramade om min hand för att lämna den trånga gallerian.

”Skicka pizzan!”, hojtade Niall utan att slita blicken ur sin iPhone. Jag suckade djupt och blängde mot Liam. Det hade varit hans idé att köpa den där iPhone 5:en till Niall. Han var besatt. Över att fota, spela spel och göra allt man än kunde göra på den telefonen. Egentligen hade vi gjort det för att hans 4:a hade varit trasig, men vilken mobil hade gått hur bra som helst. Men Liam hade tyckt en iPhone 5, något Niall inte hade invänt med.

”Pizza!”, upprepade han, nu högre. Jag skickade över pizzakartongen och kollade ut genom fönstret. Snön föll ned utanför vårat hotellrum i Brighton. Det här var vårat sista stopp innan vi skulle till Nottingham, och sedan fick vi julledigt. Om jag längtade. Louis och Zayn satt och spelade Monopol inne på sovrummet. Jag och Liam var dem ända som satt helt sysselsattslösa.

”Ska vi dra ut?”, föreslog jag med höjda ögonbryn. Liam kollade frågandes upp på mig med en blick som sa ’Pratar du med mig?’. Jag nickade och höjde på axlarna. Liam nickade glatt. Vi hade spenderat alldeles för många dagar inomhus. Snön var bara här i 4 månader, sen försvann den. Man skulle ta vara på det. Jag gick ut till sovrummet för att meddela Louis och Zayn om att vi skulle gå ut, men dem hade fallit i sömn. Med en lätt axelryckning gick jag ut till hallen och drog på mig min jacka, mössa, halsduk och vantar, samma utstyrsel som Liam stod i nu. Förutom mössan. Den hade han skippat.

När vi väl var ute och staterade på Brightons gator så lade sig en stel tystnad mellan oss. Det var folktomt överallt. Vart man än gick. Men det lös för fullt i alla fönster på dem färglada husen. Snön kom ned för den gråa himmelen och lade sig på våra jackor för att sedan smälta. Så fortsatte det. Men det som landade på marken stannade kvar där. Jag suckade djupt och ett vitt moln samlades utanför min mun i kyla.

”Det ska bli skönt att få ledigt.”, började Liam för att sätta igång ett samtalsämne. Jag nickade instämmande.

”Vad ska du göra på ’lovet’ då?”, gav jag honom en följdfråga. Han ryckte på axlarna med ett leende.

”Jag tror jag bara ska vara hemma med familjen… på kvällen kanske jag går ut och dricker lite toddy med kompisar. Du då?”, skrattade han mjukt. Jag kollade mot den stora, oklädda, julgranen som stod i torgets mitt.

”Jag ska nog också vara hemma… om det inte dyker upp något som hindrar det.”, mumlade jag trött.

”Japp.”, svarade han lätt. Där dog samtalet ut… men nu var det ingen stel tystnad som låg mellan oss. Det var istället en mjuk, lätt tystnad. Det var bara skönt. Att gå där liksom. Genom snön, helt ensamma. Det började mörkna på himmelen, men det var ingenting som oroade mig. Min blick föll på ett litet folktomt fik några meter bort.

”Ska vi gå och köpa kaffe?”, frågade jag med en nick mot det lilla fiket. Liam nickade och ryckte lätt på axlarna.

”Varför inte.”, skrattade han glatt. Vi skyndade oss mot fiket. Väll inne borstade vi bort den lilla snön som hade lagt sig på våra jackor och sparkade av snön på skorna. Tjejen som jobbade där stod nu och torkade av ett litet, svart, runt bord. Det var mysigt där. En vinröd vägg med några tavlor här och var. Längs väggen gick en lång soffa med svarta och röda kuddar. Framför soffan stod borden, med ännu en stol framför. På borden stod det två ljus placerade, samt socker. Bakom den träfärgade disken så hängde menyerna på väggen, på en svart tavla. Det var skrivet med kritor och en vacker skrivstil. Liam harklade sig för att fånga tjejens uppmärksamhet. Hon vände sig hastigt om och slog i knäet i bordet.

”Shit!”, utbrast hon och slog händerna på knäet. Både Liam och jag skyndade oss fram till henne.

”Hur gick det?”, frågade vi i kör. Hon skrattade lätt och kollade upp på oss. Hennes blick var glansig, men hon släppte taget om knäet.

”Det gick bra. Det bultar bara lite. Ni är killarna från One Direction va?”, undrade hon milt innan hon stadigt ställde sig upp för att gå fram till disken. Jag utbytte en blick med Liam innan jag svarade ’Ja’.

”Min syrra älskar er.”, förklarade hon snabbt så att vi inte skulle tro att hon var ett galet fan. Båda två nickade leendes. ”Men strunt i de… öh… vad får det lov att vara?”

”En Vanilj latte och en vanlig latte.”, beställde Liam. Han visste precis vad jag ville ha. Tjejen knappade in på sin apparat innan hon tog betalt utav oss och började fixa med våra drycker. Väl klara, räckte hon över två pappersmuggar med rykande het vätska i. Vi tackade och gick sedan ut för att bege oss tillbaka till hotellet. Det var nog med upptäcksfärder för idag.

Pretty intensive chapter? Hazzas perspektiv iaf! :D Vad tycktes? HEHE. Ni är lite lame på att kommentera, jag hatar att sätta gräns o så, men när jag inte gör det så kommenterar ni nästan inget. :/ Sorry! Men 12+ kommentarer innan ni får upp Chapter 6 :) Snart ses dem! :D

”WAZZUP?! <3” Skrev hon på chatten och jag var tvungen att skratta.

”Nyss fått världens mest avskyvärda nyhet! <3” Skrev jag tillbaka och inom kort svarade hon.

”Vadå? Tell me! <3”

”Mitt Jullov kommer bestå av att springa efter One Direction, I Nottingham, I England. <3” Skrev jag och lutade mig tillbaka mot sängkanten.

”OH MY GOD, stackare! Lider med dig. <3”

”Thank you, äntligen någon som gör det! <3” Min chatt plingade till och detta meddelande var från min dryga syster.

”HAHAHA, JAG SKA SE ONE DIRECTION!!” Jag slöt ögonen och suckade djupt.

Sedan öppnade jag ögonen och skrev ett svar.

”Suck my invisible dick.” Jag stängde ner hennes chatt, jag tryckte upp Jordans och frågade om vi kunde hitta på något.

”Vi kan shoppa, jag behöver nya kläder! <3” Skrev hon tillbaka, jag nickade och vi bestämde oss att hon skulle hämta mig om 10 minuter. Jag stängde ner datorn och la den på sängen. För att sedan resa mig upp och gå ner för trappan och på vägen ner hörde jag Amy dunka One Direction på högsta volym. Jag himlade med ögonen och fortsatte gå ner för trappan.

”Vart ska du?” Frågade mamma då hon såg att jag var på väg till dörren.

”Jag ska shoppa med Jordan.” Sa jag kort och öppnade dörren, inom kort kände jag värmen slå mig i ansiktet.

”Ha så kul.” Jag stängde dörren och satte mig på trappen för att vänta på Jordan. Jag drog upp mobilen och började spela Temple run, det var tråkigt. Men det var ändå något att göra. Efter kanske 9 minuters spelandes såg jag Jordans bil rulla upp på vår uppfart. Jag reste mig upp och borstade bort smågrus från min bak, jag gick fram till hennes bil och hoppade in i passagerarsidan.

-

Vi hoppade ur bilen och gick mot köpcentrumet, när vi väl var där inne så kollade vi runt.

”Vilken affär ska vi in i först?” Frågade jag hummandes.

”Juicy Couture?” Föreslog Jordan och pekade mot den, jag nickade och vi gick dit. Man kände direkt parfymdoften slå oss mot ansiktet. Jag drog med henne till klänningarna, där jag såg en blommig sommarklänning. Jag kollade efter min storlek och tillslut hittade jag den, jag hängde klänningen på min arm och vi fortsatte kolla runt. Efter att jag hittat 2 klänningar, ett linne och Jordan hittade några saker gick vi vidare till Victoria Secret, då det var närmast och vi båda absolut älskar den affären. Jag gick direkt till mysdresserna, jag tog en lila och en vit, Jordan tog en svart och sedan gick vi vidare till underkläderna. Jag hittade ett par snygga skrikrosa spets underkläder, de skulle passa bra till min solbrända kropp.

-

Vi gick in till Starbucks och jag beställde iste, Jordan tog en latte. Inom kort fick vi dem, så vi betalade sedan slog vi oss ned vid ett bord. För att vila benen då de verkligen gjorde ont efter att vi hade sprungit runt i flera affärer. Jag tog en klunk av min iste och jag höll på att sätta den i halsen när jag såg vem som kom in på Starbucks.

Kort och dåligt, måste göra läxor! Dumma skola! DD:

Vem kommer in på Starbucks? ;oo

~Alexandra.

”Vad vill du?”, väste jag irriterat när jag hade svarat. Pappa drog ett djupt andetag.

”Hej på dig med Joselyn. Din syster fyller år idag. Jag skulle komma och lämna presenten, men ingen var hemma.”

”Nähä? Stå och vänta på Amy då.”, fnös jag irriterat och sparkade undan en sten med hälen.

”Vad är det för attityd du har? Jag vill ju träffa dig!”, förklarade han uppgivet. Jag himlade med ögonen.

”Du stack! Du låg med en fucking hora, sen stack du och kom tillbaka. Allt är inte som vanligt!”, röt jag irriterat i luren. Pappa drog ett djupt andetag. Han stannade motorn på bilen han satt i.

”Gumman… jag har sagt förlåt ett flertal gånger!”, påminde han mig snabbt. ”När ska du förlåta mig? Jag är trotsallt din pappa.”

”Inte längre. Jag kommer inte kalla dig pappa, jag kommer inte ens säga ditt namn. Inte ens det är du värd.”, morrade jag barskt in i luren. Jordan kollade storögt på mig. Detsamma med Max.

”Woha, älskling. Jag kommer komma till Amys kalas. Du, jag och din mamma ska prata.”

”Synd för dig, men jag kommer inte befinna mig där då.”, snäste jag och lade sedan på med en suck. Jordan lade en hand om mina axlar.

”Jag är så ledsen Joss.”, beklagade hon sig mjukt och lade sitt huvud mot min axel. Jag nickade.

”Jag bryr mig inte. Kan jag sova hos dig?”, frågade jag ledsamt. Max kollade mot oss två, undrandes om vi menade honom.

”Inte hos mig.”, viskade Jordan och kollade ned mot mina fingrar. Ah, James var där…

”Det går bra hos mig. Vi kan ta uthuset.”, försäkrade Max mig.

Jordan drog ett snabbt och hetsat andetag, ”Snälla kan jag också? Jag vill inte se James i boxers.”

”Det går bra.”, småflinade Max till svar och reste sig upp på svajiga ben. Jag följde hans exempel, detsamma med Jordan. Vi började gå mot parkeringen där Jordans bil stod. När vi väl satt inne i den så började Jordan babbla.

”Varför ska vi åka nu?”, undrade hon och drog en hand genom sitt blonda hår. Jag drog undan en brun hårslinga bakom mitt öra, undrandes samma sak.

”Mamma och pappa grillar. Jag skulle vara hemma vid den här tiden och käka.”, förklarade Max innan han startade motorn och körde ut ur parkeringen. Solen stod fortfarande högt uppe på himmelen.

Att bo i Miami var inte helt fel. Jag älskade stället. Men jag hade inte bott här i hela mitt liv. När mamma och pappa var gifta så hade vi ett hur i södra Kalifornien. När dem skiljde sig, flyttade mamma hit och pappa också. Att han flyttade efter var bara ett sätt på att försöka få mamma tillbaka. Men mamma bryr sig inte om män längre.

”Män är skit. Man ska aldrig vara gift, eller ihop med någon. Dem är ass-holes.”, brukade hon säga. Jag log åt tanken, vilket fick Jordan att börja babbla om mig istället.

”Joselyn, du måste verkligen skaffa dig en kille.”, tyckte hon ärligt. Jag höjde skeptiskt på ögonbrynen mot henne i backspegeln och kramade om Max’ överarm.

”Vad är det för fel på den här killen?”, skämtade jag med fladdrande ögonfransar. Jordan slog lätt till mig över armen.

”Jag är seriös. Du måste kyssa någon på nyårs afton.”, väste Jordan menandes. Jag suckade.

”Som om du har någon.”, fräste jag irriterat. Hon behövde väll inte lägga sig i mitt kärleksliv. Hon drog efter andan. Jag kanske hade tryckt på en svag punkt… för endast en månad sen hade hon och Leon slutat sitt ett och ett-halvåriga långa förhållande.

”Max, stanna bilen.”, beordrade hon med glansiga ögon. Jag suckade djupt. ”Stanna sa jag!”

”Jordan, jag är ledsen. Okej? Jag tänkte mig inte för! Jag är bara allmänt bitchig idag.”, ursäktade jag mig.

”Max, stanna!”, ropade Jordan nu högre och med små tårar rinnandes ned för kinderna.

”Jag kan inte! Vi sitter och kör i rusningstrafik Jordan!”, tjöt Max menandes med höjda axlar. Jordan trotsade trafiken och hoppade ut genom bildörren, springandes mot trottoaren. Jag kollade på Max med stora ögon.

”Parkera där borta.”, sa jag och pekade på en plats lite längre bort innan jag hoppade ut för att springa efter Jordan. Hon gick med snabba steg på trottoaren medan hon torkade undan tårar med handryggen.

”Jordan!”, ropade jag efter henne med hes röst, ”Jordan vänta!”

Hon snabbade på stegen istället för att stanna. Med en suck började jag istället springa mot henne och grabbade tag i hennes axel.

”Vad vill du?!”, skrek hon med tårar fårsandes ned för kinderna. Det här var mitt fel.

”Förlåt! Jag menade det inte! Snälla, Jordan, förlåt!”, bad jag med en rynka mellan ögonbrynen. Hon drog undan några tårar innan hon slog armarna runt mig i en lång kram. Jag besvarade kramen lika hårt och mötte Max’ blick där han satt i bilen. Ett litet leende spreds på mina läppar och jag avslutade kramen.

”Jag lovar att det inte ska hända igen.”, lovade jag och kramade om hennes hand. Hon log prövandes mot mig. Vi började gå mot Max’ bil igen innan vi hoppade in i den. Max började återigen köra mot hans hus, som vi kom fram till på endast några minuter.

”Jordan! Joselyn! Vilken överraskning!”, tjoade hans mamma, Bethany. Jag kramade mjukt om henne med ett leende spritt på mina läppar.

”Hej Bethany!”, svarade jag lika lyckligt. Bethany avslutade omfamningen för att sedan krama om Jordan istället. Jag gick fram till Max’ pappa, Thomas och kramade om honom också.

”Hej gumman.”, hälsade han mjukt och gav mig en kyss på pannan. Jag log mjukt mot honom och drog in doften av kött och hamburgare.

Jag, Jordan och Max hade känt varandra i hela våra liv. Bethany och Thomas hade hjälpt mig många gånger när jag inte velat vara hemma. Jag och Jordan hade spenderat våran största del här hos Max. När jag var 9 flyttade vi hit. Nu var jag 18. Vi hade bott här i nästan 11 år nu, och alla dem åren hade jag spenderat med Jordan och Max. Vi var som en familj vi tre.

”Maten är alldeles strax klar.”, log Thomas mot mig. ”Ska du och Jojo sova här?”

Jag log åt hans smeknamn till Jordan. Hon hatade det, men han älskade det. ”Ja, om vi får det?”

”Ja, ni är alltid välkomna här Joselyn! Bethany är i köket, men ni kan väll gå in och fixa iordning gästhuste nu? Så är allt klart ikväll? Jag menar, ni kommer säkert vara ute sent ni tre.”

”Ja, det gör vi.”, skrattade jag och gick iväg till Jordan för att meddela henne att vi skulle börja bädda. Hon gick med mig in i det stora, vita trähuset som vi skulle sova i. Det var inte litet. Inuti var hela golvet täckt med en stor, fluffig, beige heltäckningsmatta. Det stod en stor säng i mitten av rummet, med lakan hopvikt lagt på den. Vid fötterna av sängen stod det en stod träkista som jag hade för mig innehöll pälsar till vintern. På vardera vägg var det två fönster placerade med vita gardiner hängandes ned till golvet. Under gardinerna fanns det en mörkbrun rullgardin att rulla ned. Allt i rummet var vitt, beige eller brunt. Bredvid det ena fönstret stod det en stor, gammeldags byrålåda och bredvid det andra stod det en vacker fåtölj. Jag gick fram mot sängen och började med hjälp av Jordan bädda den stora sängen.

När den var färdigbäddad slog vi oss båda ned på den och andades djupt ut med blicken upp i taket.

”Om en vecka…”, andades Jordan utmattat ut, ”fyller jag 18. Jag längtar…”

”Om en vecka blir det fest kan du ge dig på. För då har du en egen lägenhet.”, flinade jag glatt.

”Om mamma håller vad hon lovat.”

”Det får vi vällan hoppas.”, tyckte jag mjukt och drog med handen över hennes blonda kalufs.

”Mhm…”, hummade hon och mötte min blick innan hon hävde sig upp på sin armbåge, i samma position som jag hade. ”Joselyn… tänk om mamma inte gör det? Att jag måste bo kvar med James?”

”Då får vi fixa att du får komma och bo hos mig ett tag. Det finns nog en plats till Joel också.”

”Ja, för Joel får inte stanna hos dem. James skulle bara göra samma sak med honom.”, morrade Jordan mordiskt med små pupiller. Hon var verkligen en vakt till sin lillebror. Jag log stort och reste mig upp ur sängen.

”Kom igen nu blondie. Vi ska gå och käka.”, trodde jag och lämnade det ljumna gästhuset, ut i solen.

-

Söndagar. Inte den bästa dagen på året enligt mig. Jag drog en hand genom mitt hår när jag gick upp för stengången mot mitt hus. Mamma slog upp dörren åt mig, hon måste ha sett mig komma gåendes i köksfönstret.

”Hej Joselyn!”, hälsade hon glatt. Vad var det med henne? Hade hon vunnit på lotto?

”Hej hej mamma.”, mumlade jag trött. Jordan hade väckt mig runt 5 imorse. Då hade vi börjat pallra oss hemåt. Klockan var runt halv 9 nu, då jag hade somnat hemma hos henne ett tag.

”Gå upp och ta en dusch du, så gör jag pannkakor till dig.”, tyckte mamma och föste mig upp för trappan. Jag gick lydigt in på badrummet där jag gled ur mina tunga kläder för att hoppa in i duschen. Jag orkade inte stå upp ens, så jag satte mig ned i badkaret och började schamponera håret. Därefter balsamerade jag det, innan jag rakade benen.

När jag hade duschat klart drog jag på mig min badrock och drog upp håret i en slarvig boll på huvudet. Jag brydde mig inte om att det fortfarande var drypvått. Mamma ställde fram ett glas mjölk framför tallriken med chokladpannkakor till mig. Jag slog mig ned, och började som en robot äta.

”Vart är Amy?”, frågade jag när jag hade svalt ned maten med en klunk mjölk. Mamma nickade uppåt.

”Hon sover.”, berättade hon leendes. Jag nickade och räckte över en bit pannkaka till Bree som lydigt glufsade i sig den för att sedan kolla upp om mig, vädjandes om mer. Jag skakade på huvudet och klappade henne mjukt på huvudet innan jag reste mig upp för att ställa ned min tallrik i diskmaskinen.

Då kom Amy dansandes ned för trappan med ett stort leende lekandes på läpparna.

”Hej Joselyn!”, hälsade hon och kramade mjukt om mig. Jag hajade till med höjda ögonbryn.

”Varför så glad?”, harklade jag mig förvånat. Mamma bet sig löst i underläppen med en nick mot Amy som glatt berättade nyheten.

”Vi ska åka och se på One Direction i Nottingham på Jullovet!”, tjöt Amy glatt. Jag tappade nästan hakan.

”Men va? Det är ju på Fredag?”, utbrast jag med tanke på Jordans födelsedag.

”Ja, vi tar flyget på Söndag morgon!”, log mamma stort och kramade om Amys axlar. Jag kunde inte tro det. Mitt Jullov skulle bestå av att springa efter One Direction. I Nottingham. I England.

Woho! Bomben är släppt! Vad tycker ni än så länge om Novellen "NEL" ? :) Kommentera! ~ Liv

Bilarna tutade nedanför mitt fönster. En kvävd suck lämnade min mun i samma stund som mamma gällt skrek till från undervåningen. Bree hade säkert gjort något nu, som tagit mammas toffel och bitit sönder den. Bree var våran hund. Klockan på mitt nattduksbord slog halv 10.

Jag skulle kunna kliva upp, men det var lördag. Jag skulle inte sabba chansen att få vila kroppen lite mer. Jordan skulle i vilket fall komma snart. Då skulle hon släpa upp mig ur sängen. Dörren slogs upp och jag slog ned ögonlocken.

”Joselyn? Jag ser att du bara låtsas.”, suckade Jordan. Madrassen sjönk ned lite då hon slog sig ned på sängkanten. Jag öppnade ena ögat och blickade henne innan jag slog upp båda ögonen.

”Vad är du? En skådespelare eller?”, skrattade Jordan med höjda ögonbryn. Jag nickade glatt.

”Ja, Jordan, jag är en skådespelare.”, skämtade jag till svars. ”Märkte du det nyss eller?”

”Ha-ha, klä på dig! Vi måste åka! Max väntar där nere.”

”Vart ska vi åka? Jag har aldrig gått med på att göra något idag.”, tjoade jag och satte mig upp i min varma säng. Jordan gick fram mot min garderob där hon rev ut ett par jeans och en skjorta till mig.

”Vi ska ju åka och köpa present till Amy. Du vet, din lillasyster som fyller 13 år idag?”, påminde hon mig och slängde kläderna på mig. Jag drog av mig min pyjamas för att börja klä på mig.

”Usch, påminn mig inte. Hon kommer säkert få något som har med One Direction att göra.”, muttrade jag bittert. ”Hon och hennes kompisar sov här igår, dem spelade One freaking Direction hela natten!”

Jordan slog en hand för munnen för att inte brista ut i skratt, ”party all night eller vad?”

”Kan du ge dig på…”, muttrade jag irriterat. Väl påklädd klampade jag fram till min spegel och började sminka mig. Jordan kom fram till mig och kammade igenom mitt hår, innan hon sprutade några sprut med min favoritparfym ’Wonderstruck’ av Taylor Swift. När vi kom ned för trappan kom Bree springandes mot oss med viftande svans.

”Hej gumman!”, tjöt jag lyckligt. Bree slickade mig om händerna, och jag rufsade till hennes päls. Mamma kom gåendes mot oss inifrån köket.  

”God morgon Joselyn.”, hälsade mamma leendes. En rynka uppstod i min panna.

”Varför skrek du förut?”, frågade jag snabbt. Hon gav Bree en blick av avsmak.

”Bree hade tuggat sönder läppstiftet du hade gett till mig från Italien i julklapp. Dumma hund.”

Jag bet mig löst i underläppen med en nick. ”Mmm…”, hummade jag trött, ”men vi ska åka nu.”

”Men frukost då?”, antydde mamma när jag stod vid dörren. Jag tryckte ned handtaget med blicken på henne.

”Jag äter på Starbucks. Vi ska åka och köpa present till Amy.”, berättade jag leendes.

”Var det någon som sade mitt namn?”, ropade Amy frågandes från vardagsrummet. Hennes tjejkompisar fnittrade flickaktigt till i samma stund som jag suckade och slog upp dörren åt Jordan.

”Nej då.”, svarade jag bittert. Amy kom utgåendes till oss i halen, iförd i sin One Piece.

”Har inte du något att säga till mig?”, frågade hon med armarna korsade över bröstet. Hennes bruna hår låg som en stor tova på hennes huvud.

”Ja.”, började jag retsamt och tog ett steg ut i solen. ”Hej då.”

Jordan hade redan slagit sig ned i Max’ bil. Han kramade mjukt om mig när jag gjorde detsamma. Han hade rullat ned taket. Men det var förståndigt. En dag som denna var svalkande i Miami. I december så var det skönt att få lite svalkande luft efter den heta sommaren.

”Okej… vad ska du köpa till henne?”, frågade Max medan han körde ut från villa området jag bodde i. Jag lutade mig trött tillbaka i sätet med en lätt axelryckning.

”Jag vet inte…”, stönade jag och blickade ut på den blåa himmelen. ”Vad ska man ge till en 13-årig, One Direction galen tjej?”

”One Direction saker?”, föreslog Jordan leendes. Jag slog lätt till henne på axeln.

”Jätte kul. Jag kommer aldrig köpa sånt till henne…”, muttrade jag surt. Max log stort mot mig i backspegeln.

”Har du PMS eller Joss? Eller vad har hänt? Vaknade du på fel sida av sängen?”

”Nej, min störda lillasyster spelade One Direction hela natten och jag är hungrig. Kör mig till Starbucks. Nu…”, gnällde jag som en barnslig treåring. Jordan och Max utbytte en blick innan båda två brast ut i skratt.

”Vart ska vi gå? Jag har verkligen ingen idé om vad jag ska köpa till Ames.”, muttrade jag.

”Ring din mamma och fråga vad hon har köpt. Du kanske kan få inspiration om det.”

Jag drog upp min mobil för att göra som Max hade föreslagit. Då såg jag att jag hade fått ett nytt sms från mamma.

”Hej Joselyn! Du hann gå innan jag kunde säga detta, men köp inget med One Direction. Vi har det fixat. Din pappa kommer komma förbi runt 3 för att lämna sin present, så om du vill träffa honom får du göra det då. Jag kommer inte vara hemma för att se honom som tur är. Men Amy och hennes kompisar är där då. Så åk dit då och träffa honom om du känner för det, ni har inte setts på flera år! Jaja, om du inte kommer på något att köpa så kan du ju bara köpa ett presentkort på Forever 21 eller något sådant. Kram, mamma.”

Jag drog ett djupt andetag. Att möta pappa idag var inte min plan. Han hade stuckit. Eller, mamma hade kommit på honom med en annan tjej. En hora. Och han hade åkt iväg till Europa då, men han hade lovat mig att komma tillbaka. Något han inte gjorde förrän jag fyllde 14 år gammal. Då hade det blivit dunder och kalas. Jag hade kastat tårta på honom, och skrikit. Och nu ville mamma att jag skulle träffa honom. Aldrig i hela mitt liv.

”Nå? Ska du inte ringa din mamma?”, manade Max mig och höjde på ett av sina mörka ögonbryn.

”Nej. Vi går till Forever 21 och köper ett presentkort. Hon får 200 dollar där.”, mumlade jag paralyserat. Jordan ställde sig snabbt framför mig och nöp tag i min kind. Jag tjöt till.

”Du ska inte ge din syster 200 dollar på Forever 21! 200 Dollar är mycket pengar Joselyn!”

”Det är inte mina pengar. Mamma skämmer bort oss, så hon gav mig 500 dollar till att köpa en present till henne.”, förklarade jag blängandes på Jordan.

”Men vad ska du göra med dem andra 300 dollarna då?”, undrade Max som hade dragit sig in i våran konversation. Jag suckade surt.

”Jag sparar ju till en lägenhet så att jag slipper alla där hemma. Bree ska jag ta med mig. Ingen annan gillar henne förutom jag.”, fnös jag ilsket. Max och Jordan hummade i kör och satte sedan av mot Forever 21 med mig hack i häl.

När vi väl hade köpt presentkortet lämnade vi Köp centret och gick och köpte oss varsina blåbärs muffins. Jag bet av en stor bit av min egna och kollade ut över folkmassan nere på stranden. Vi stod på den lilla balkongen som vätte ut över havet och stranden. Hela stranden var nästan full. Att folk ville bada i december. Ja, vi bor i Miami och ja, det är varmt. Men ändå… december är väll ändå december. I andra delar av världen är det snö på gatorna just nu, och här är det 25+ grader.

”Vad ska ni göra i Jul då?”, frågade Jordan för att skapa en konversation mellan oss.

”Jag ska till mormor i New Jersey.”, mumlade Max och drog undan några smulor i mungipan med handryggen.

Jag bet mig löst i underläppen innan jag åt upp det sista av min muffins ”Vi ska väll till mormor och morfar eller något sånt… inte vet jag. Mamma planerar så mycket. Amy kommer väll få en resa till något ställe som vi ska fira jul på.”

”Okej.”, andades Jordan ut och drog undan sitt blonda hår bakom öronen.

”Vart ska du då?”, frågade jag henne. Hon mötte min blick och höjde på axlarna.

”Vi ska… vi ska åka till James.”, svarade hon ledsamt. Eller, det var mer uppgivet. Jag drog efter andan.

”Åh… men…”, började jag utan att veta vad jag skulle säga. James var Jordans mammas nya kille. Eller, nya och nya. Dem hade dejtat förut. James tafsade på Jordan då. Jordan sa det till hennes mamma, men hon stack bara med James till Frankrike. Jordan hade fått ta hand om sin lillebror helt ensam. Hennes mamma var borta i över 1 år.

”Joselyn? Kommer du eller?”, frågade Max med en hand på min axel. Han och Jordan hade bestämt sig för att gå. Helt inne i mina tankar nickade jag och gick med dem. Vi började gå mot bilen då jag hörde någon ropa på mig.

Kapitel ett! Vad tyckte ni? :) Hoppas ni gillade den! <3 Kommentera nu! ~ Liv

Jag och Niall stod utanför dörren till matsalen, då det var dags för bröllopsmiddagen. Jag hade bytt till en kortare klänning, den var ljusrosa och riktigt vacker. Niall pressade sina läppar mot min kind innan han flätade samman våra fingrar och dörrarna öppnades för oss, vi möttes av höga jubel. Både jag och Niall skrattade. De hade verkligen fixat matsalen riktigt vackert. Mamma stod fortfarande och snyftade, med en näsduk i handen. Jag gick fram till henne och gav henne en kram, som hon gladligen besvarade. Vi lutade oss tillbaka och jag och Niall gick till våra platser vid bordet, samma gjorde de andra.. fast på sina platser. Vi alla satte oss ner, killarna drog ut stolarna först såklart. Vi alla hade börjat äta och Maria reste sig upp och plingade försiktigt på glaset. Allas blickar föll mot henne och hon log ett stort leende.
”Lexie, jag har skrivit ett tal till dig,
Lex, du är en sann ängel för mig, även fast det har hänt så mycket saker mellan oss, saker som vi bara vet om. I början av ditt och Nialls förhållande var jag skeptisk, väldigt skeptiskt – men nu när jag ser hur lyckliga ni är så ångrar jag mig. Ni är verkligen perfekta för varandra och jag var dum för att ens tro annat. Jag hoppas verkligen att ni kommer hålla hela livet ut, och att ni kommer få mina barnbarn. Jag älskar er båda!” Jag var helt stum och tårögd, orden satte sig rakt i hjärtat på mig. Jag kysste en slängkyss mot henne och hon tog emot den. Jag log ett stort leende.
-
Middagen var riktigt trevlig, och alla hade det roligt.
Jag och Niall var nu på väg till festlokalen, han placerade några kyssar på min kind då och då. Limousinen stannade och vi hoppade ur. Han flätade samman våra fingrar och vi gick in. Alla gjorde en väg åt oss, så vi gick imellan alla. Det var dags för dansen och fikat. Jag kramade om Sarah och killarna, de gav mig en varsin kyss på kinden också. Jag log ett glatt leende mot de och Niall kramade om dem också. Mamma kom fram och kramade mig, jag besvarade den mjukt. Vi lutade oss tillbaka och jag och Niall började gå mot dansgolvet där våran första dans skulle vara, han placerade en hand mot min midja och en höll han min hand med, jag hade en hand placerad på hans axel och den andra i hans hand såklart. Musiken började spelas och det var One Thing acoustik - som killarna hade spelat in för våran dans. Då jag verkligen ville det. Vi började röra oss på dansgolvet, det var en konstig känsla att vara i centrum. Då jag inte direkt var jättepopulär, dock hade jag blivit det litegrann pågrund av att jag har gift mig med Niall. Vissa hade varit väldigt stöttande, och vissa hade skickat hat på twitter. Men Niall hjälpte mig genom det, och han lyckades verkligen. Niall snurrade runt mig och sedan in i sin famn.

Han kysste mig mjukt på hjässan.
Vi avslutade dansen och började gå mot bordet där tårtan stod, den såg verkligen god ut. Vi skar en bit tillsammans och Niall tog upp ganska mycket på skeden sedan stoppade han den i min mun. Det blev proppfullt i munnen på mig vilket gjorde det svårt att tugga och svälja. Alla började skratta och jag tog upp skeden med tårta på och stoppade in den i munnen på Niall, så han också hade mycket i munnen. Efter mycket tuggande så kunde både svälja allt. Alla hade också fått ta lite tårta och jag och Niall satte oss ner vid soffan. Han pressade sina läppar mot mina och jag besvarade kyssen. Kamerorna blixtrade här och där. Vilket fick mig att le, jag skulle få massor av bröllopsfoton att hänga upp på väggen. Niall hade sagt att han hade en överraskning också, vilket hade fått mig att vara väldigt nyfiken. Vi avslutade kyssen och lutade oss tillbaka. Jag la mina ben i hans knä och han drog av mig klacken, vilket fick mig att stöna lättsamt då jag hade haft de hela kvällen och de gjorde väldigt ont. Han började massera mina fötter och jag lutade mitt huvud mot ryggstödet.
-
Vi vinkade hejdå till alla och hoppade in i bilen som skulle köra iväg oss. Alla vinkade tillbaka och slängde slängkyssar mot oss. Bilen åkte iväg och jag lutade mig mot Nialls axel.
Jag var nu Lexie Horan, och var världens lyckligaste tjej ever!

SLUTET PÅ YWAF. :(( <3

Denna novell var våran första, och faktiskt jag älskar den!

Vi kommer skriva 3 olika förslag på noveller, 1 ska jag skriva, 1 ska Liv skriva och 1 ska vi skriva tillsammans.

Så ja, kan vi få många kommentarer eftersom det är den sista? Kom igen, förra var det 21 kommentarer!

Ni är fantastiska och vi älskar er!

~Alexandra.