Jag skrattade till och granskade honom när han gick iväg. När han var utom synhåll fortsatte jag gå till receptionen där en kvinna i 20-23 åldern och smaskade på ett tuggummi. Hon tittade upp på mig.
"Kan jag hjälpa dig?" Frågade hon och hostade till.
"Jag skulle vilja ha koden till hotellets wi-fi."
Hon gav mig ett litet kort och jag tog emot det.
"Tack." Sa jag och vände mig om för att sedan gå tillbaka till hissen. Jag klickade på vår vånig. Det plingade till och hissdörrarna öppnades. Jag skyndade mig ut och låste upp dörren och gick in. Jag la kortet på datorn och gick till garderoben, drog på mig ett par lila skinnyjeans, en vit stickad tröja, ett par svarta uggs och en vit snygg väska. Plus några vackra smycken. Jag gick in i badrummet, sminkade mig lätt och lät mig hår ligga ner för axlarna som vanligt.

Jag tänkte att jag skulle åka och handla vinterkläder, då jag bara hade ett par vantar och skor. Jag behövde såklart en jacka också, då jag bara hade jeansjackan. Jag gick ut till hallen och drog på mig jackan. När jag var fullt klar gick jag ut och låste.
-
Jag kollade på en svart everest-vinterjacka med pälskrage, jag gillade den. Min mobil började ringa så jag drog upp den och kollade vem som ringde. Mamma. Jag tryckte på grön lur.
"Hej Joselyn." Sa hon och andades ganska fort.
"Hej.." Hon harklade sig innan hon sa till Amy att vara lite tyst.
"Är du och handlar nu?"
"Ja, vart är ni?" Sa jag och fortsatte att granska jackan.
"Vi är på subway, kan du komma hit snart?"
"Sure, jag ska bara hitta en jacka. Fast jag tror jag har hittat en."
"Okej, kom snart. Puss och kram."
"Yes, puss." Sa jag och la på, jag himlade mer ögonen och la ner mobilen i fickan igen. Jag bestämde mig för att ta den jackan. Jag gick fram till kassan och betalade, sedan fick jag jackan i en kasse och jag gick ut, för att sen fortsätta mot subway. Jag fick lov att fråga i kassan först, då jag inte hade någon aning vart subway låg. Hon var verkligen bra på att beskriva iallafall. Tillslut hittade jag rätt på subway och gick in. Jag såg mamma och Amy sitta vid ett bort långt in och äta på en smörgås såklart. Mamma vinkade och jag vinkade tillbaka fast jag vände mig om och himlade med ögonen, jag gick fram till kassan och beställde. Tillslut fick jag min macka och gick och satte mig bredvid mamma. Jag började hugga in av mackan då jag var vrålhungrig.
-
Jag satte mig ner på min säng och suckade.
"Vad ska jag göra?" Mumlade jag för mig själv. Mamma hade sagt att de hade en Sing-A-Long ikväll. Många hade sagt att jag kunde sjunga och jag ska inte ljuga, jag tycker jag har ganska bra sångröst, inte för att vara ego..
Jag reste mig upp och bestämde mig för att gå ner och vara med. Det är bättre än att bara ligga i min säng och ha tråkigt. Jag greppade tag om min väska, la ner nyckeln. Jag la ner mobilen i fickan och gick ut ur rummet och låste. Jag gick in i hissen och tryckte på den stora gröna knappen. Hissen plingade till och öppnades sedan. Jag gick ut ur den och fortsatte gå rakt fram till en stor dörr där det kom musik ifrån, jag öppnade dörren och klev in. Två tjejer stod på den lilla scenen och sjöng på The Wanted - Chasing The Sun.
Jag kollade runt i den ganska proppfulla lokalen efter mamma eller Amy, men såklart såg jag de inte. Jag drog upp mobilen och slog in mammas nummer. Hon svarade efter tre signaler.
"Hej, det är Joss."
"Hej gumman, är du här nere?" Frågade hon och jag svarade ett lätt "ja".
"Okej, vi sitter vid bordet på högra sidan av ingången." Med det la vi på och jag fortsatte gå dit. Fast jag snubblade till och krockade in i någon. Jag tog mig om pannan, då den verkligen gjorde ont, jag kollade upp och såg samma kille som jag hade krockat in i tidigare. Harry?
"Vi måste sluta krocka i varandra." Skämtade han och skrattade, jag skrattade jag med.
"Jag håller med, men vi ses?" Sa jag och gick förbi honom och fortsatte gå dit mamma sa att de satt. Tillslut hittade jag de och gick fram, för att sedan sätta mig.
"MAMMA, OMG. VET DU?! ONE DIRECTION ÄR PÅ SAMMA HOTELL SOM OSS, OMG." Skrek hon högt, vilket fick folk att vända sina blickar mot oss. Jag himlade med ögonen, fast tillslut slog det mig.
"Amy, har du några bilder på hur de ser ut?" Frågade jag intresserat.
"När började du bli intresserad av One Direction?" Snäste hon.
"Visa bara en bild, snorunge." Hon mumlade något som jag inte hörde, men jag tror det var något elakt. Syskonkärlek? jovisst. Hon drog upp en bild från fickan. Seriöst? Bär hon runt med bilder på de? Jag ryckte bilden ur händerna på henne och kollade noga. Nej, herregud. Det var Harry Styles som jag hade krockat in i, en kille som jag hade hatat för några veckor sen. Jag kan inte säga att jag gillar honom, men jag kan säga att jag inte känner honom och att jag inte direkt hatar honom. Mer som.. ogillar än sålänge.
Jag gav tillbaka bilden och lutade mig tillbaka, någon harklade sig på scenen och började sedan prata.
"Några frivilliga som vill sjunga?" Frågade killen och kollade ut över människorna som stod framför.
"Hon här!" Skrek Amy och pekade på mig, jag gav henne en dödsblick. En kille drog upp mig på scenen och där stod han, Harry och log så hans söta smilgropar syntes.
Introt till We Found Love startade och det var jag som började.

"Yellow diamonds in the light,
And we're standing side by side,
As your shadow crosses mine,
What it takes to come alive,
It's the way I’m feeling I just can't deny,
But I've gotta let it go."
Båda:
" We found love in a hopeless place,
We found love in a hopeless place,
We found love in a hopeless place,
We found love in a hopeless place."
Harry:
"Shine a light through an open door,
Love and life I will divide,
Turn away cause I need you more,
Feel the heartbeat in my mind,
It's the way I'm feeling I just can't deny,
But I’ve gotta let it go.."
Våra blickar möttes och mitt hjärta hoppade över ett slag.

Långt, haha. <3

Det sjöng tillsammans! (: Vad kommer hända mer? haha. <3

Komigen, 14-15 kommentarer för nästa, det klarar ni babes! <3

~Alexandra. <3

Snö. Helvetes snö. Kyla. Kallt som fan. Det var mitt första intryck när vi satt på tåget vi hade tagit från

London, för att planen inte kunde lyfta pågrund av snökaos. Jag lutade huvudet mot den iskalla fönsterrutan medan Teenage Crime – Adrian Lux spelades med högsta volym i mina öron. Amy satt med ett One Directiom magasin hon hade fått köpa. Jag hade fått vantar. Det var allt jag ville ha. Nu när jag ändå kom klädd i en jeansjacka. Hur skulle jag kunna veta att det var snötäckt här i äckel England? Mamma petade mig irriterat i sidan, vilket fick mig att rycka till.

”Vad vill du?!” morrade jag irriterat och drog av mig mina hörlurar. Hon räckte över en kopp varm choklad och en fralla med ost och sallad på. Tacksamt drog jag undan plastet från mackan innan jag började äta. Amy visade mamma glatt några texter om Harry Styles, Louis Tomlison och Nilla Horan. Eller var det Niall?

”När är vi framme?” gnällde jag otåligt. Amy kollade anklagandes på mig för att jag hade avbrytit hennes genomgång om Liam Payne. Men jag brydde mig inte alls. Jag ville komma fram till hotellet, lägga mig i ett varmt bad, äta och sedan falla i djup sömn, som törnrosa. Fast vakna om tre veckor.

”Om tjugo minuter gumman.” svarade mamma mjukt. Jag drog en hand genom mitt långa hår och slängde en blick på kvinnan som satt på andra sidan gången i tåget. Hon kollade på mig med stora ögon och vände inte undan blicken när jag kollade tillbaka. Nej då, hon fortsatte stirra som en galning. Jag grimaserade mot henne vilket fick henne att kolla bort. Vad var folks problem här? Aldrig träffat en Amerikan förut eller? Amy slog nöjt ihop magasinet för att låta mamma sitta och smeka hennes svarta hår. Jag var brunett, som pappa. Mamma var svarthårig som Amy. Ibland kändes det som om Amy var hennes favorit. Jag suckade tungt och smuttade lätt på min varma choklad. Den smakade sött, sötare än i Miami.

”Euw.. hur mycket socker är det i den här?” utbrast jag ogillandes. Amy kollade på mig med sina hatiskt gröna ögon. Jag ryckte på axlarna åt henne. Mamma suckade trött.

”Snälla Joss, sluta klaga på allting. Jag kan inte hjälpa att du fryser, har tråkigt eller att chokladen är söt. Du får stå ut, det är din lillasysters present. Gör det för henne i alla fall!” bad mamma uppgivet. Amy lipade diskret mot mig.

”Du din lilla-” började jag irriterat, redo att slå till ungen men mamma hann stoppa mig.

”Joselyn Anne Heavens! Vad är det med dig?!” tjöt mamma med uppspärrade ögon. Allas blickar var riktade mot oss just nu. Mamma verkade skämmas mer än vad jag gjorde, så det var bara bra.

”Du kan ta din favorit dotter på semester bäst du vill. Men tvinga aldrig med mig på det mer.”

-

Hotellrummet var stort med två majestätiska sängar, samt en dubbelt så stor säng i andra rummet. Amys ögon var stora som te-fat medan jag bara ville komma in till min säng i det andra rummet.

”Den här sängen är min!” ropade Amy glatt när hon hade slagit sig ned på sängen jag ville ha. Ilskan bubblade upp inom mig. Hon var bara för mycket ibland. Mamma kom upp bakom mig med ett leende lekandes på läpparna.

”Bra. Då sover jag och din syster där ute.” tyckte mamma och armbågade mig lätt i sidan.

”Aj!” tjöt jag till då det faktiskt gjorde ont. ”Hon är halva jag mamma! Borde inte jag få den sängen då?”

”Det är min födelsedags present, så det så.” muttrade Amy, liggandes i sängen. Mamma drog med mig ut till våran del av hotellrummet och föste ned mig på sängen. Jag höjde på ögonbrynen.

”Kan du inte försöka vara lite snäll mot din lillasyster Joselyn?” suckade hon trött och drog en hand genom sitt långa hår. Jag ryckte på axlarna. Jag kunde det, men jag var inte på humör.

”Jet-lag.” skyllde jag på och lade mig sedan under lakana när jag hade sparkat av mig mina kängor. Mamma nickade och kysste min panna, släkte lampan och gick sedan ut till Amy. Jag slog ned ögonlocken ihop om att snart falla i sömn, vilket jag gjorde.

-

”Det suger här.” muttrade jag ogillandes och petade på kudden till sidan av mig. Jordan skrattade glatt åt mig, detsamma gjorde Max. Bree satt bredvid Max och tuggade på ett ben. Hon hade lyckligtvis få bo hos dem, en trevlig familj. Amys kompis Andrea ville ta hand om Bree medan vi var borta, men hon var 14 och hennes mamma hatade hundar. Det skulle aldrig gått där för fem öre.

”Jag är seriös, det är sämst här.” muttrade jag irriterat med blicken på Brees ben.

"I'm serious, it sucks here..."

”Det är snart över. Du klarade natten. Vart är Amy och din mamma?” frågade Jordan. Jag suckade.

”Ute och shoppar vinterkläder. Jag ska gå sen, jag ville bara vara ensam.” förklarade jag lugnt.

”Det är förståndligt.” flinade Max och kliade Bree bakom örat. Jag tog upp en bit av min våffla och stoppade den i munnen. Frukost hade jag i alla fall fått innan de hade lämnat mig ensam med en laptop som bara hade skype och två filmer på. Mission Impossible 1 och Hangover. Filmerna jag sett hundra gånger om. Det var ett under över att skype fungerade, men det gick segt för jag använde grannkökets wi-fi. Jag bestämde mig för att snart gå ned och be om hotellets wi-fi, men inte riktigt än.

”Så, hur många grader har ni då?” undrade jag ledsamt. Jordan flinade dystert mot mig.

”28, men du har det säkert också bra.” tröstade hon mig. Jag pressade ned huvudet i kudden för att kväva mitt skrik.

”Skojar ni?! 28+ grader? Här är det 13 – grader…” suckade jag trött. Då slocknade hela skärmen. Sen kom den upp igen, nu utan internet alls. Jag drog på mig mina rosa kanintofflor för att gå ned till receptionen. Det var inte så stor chans att jag skulle träffa någon jag kände här, så mina tofflor var inget att skämmas över. Jag gick med snabba steg mot hissen, klev in i den och klickade på den runda gröna knappen. Det plingade till när jag var nere, och jag gick ut ur hissen med blicken på mina tofflor. Pang, sa det och så låg jag på golvet. Framför mig låg en kille med bruna lockar som omgav hans rosensköra kinder. Jag slog en hand för min mun och kröp sedan fram till honom.

”Hur gick det? Förlåt! Jag är sååå klumpig!” ursäktade jag mig. Han hävde sig snabbt upp på fötter igen med en hand utsträckt. Jag kramade om den och blev dragen upp. Han kollade mig djupt in i ögonen med ett charmig leende på läpparna.

”Hur gick det?” log han, utan att svara på min fråga som löd samma sak. Jag lät hans hand massera min panna. Det värkte till lite, men annars var det okej. Varför tänkte jag det men sa det inte?

”Det gick b-bra..” stammade jag, paralyserad av hans blick. En annan kille hojtade till honom.

”Harry, kommer du eller?!”

Killen, Harry, log så att två smilegropar bildades i vardera kind. Harry? Vart hade jag hört det namnet…? Harry Styles? Amys Harry? Nej… det kan inte… han böjde ned huvudet så att hans blick låg på mina tofflor. Ett brett flin sken upp på hans läppar.

”Snygga tofflor.” berömde han innan han gick sin väg in i hissen där den andra killen stod.

"Nice slippers."

Hihih, aww! :') Första mötet guys! Vad tyckte ni? :P Kommentera mycket nu så kommer nästa på momangen! :D ~ Liv

 

Jag packade ner det sista i resväskan innan jag försökte stänga den, vilket inte direkt funkade då den var nästintill proppfull.

”Amy, kom hit!” Ropade jag och inom kort kom hon gåendes in till mitt rum.

”Sätt dig på väskan, jag får inte igen den.” Hon satte sig på väskan, och ännu en gång försökte jag få igen den, och lyckades såklart.

”Tack.” Sa jag och hon gick ut igen. Jag tog upp väskan och tog den andra som jag rullade. Jag gick ut ur rummet och ner för trappan, och ställde ner väskorna i hallen. Jag drog upp mobilen och kollade om jag hade fått något sms, men det hade jag inte. Jordan kom in genom dörren och slog armarna om mig.

”JAG KOMMER SAKNA DIG SÅ MYCKET!” Grät hon mot min axel.

”Jag kommer sakna dig med.”

Vi lutade oss tillbaka och jag torkade bort hennes tårar.

”Gråt inte, vi kommer ses snart igen ju. Bara 3 veckor. Åh gud, det låter as långt ju.” Sa jag och blev tårögd, hon log ett snett leende och mamma kom in till hallen.

”Joselyn, du måste göra dig klar, tyvärr. Hej Jordan, följer du med till flygplatsen eller åker du hem? Du får göra som du vill.” Sa hon och log ett mjukt leende.

”Jag åker nog med. Max är tyvärr hemma och har spytt inatt så han kunde inte komma, fast han ville ju såklart.” Babblade hon på vilket fick mig att skratta. Jag tog mina väskor och Jordan öppnade ytterdörren. Vi steg ut ur dörren och hon öppnade bakluckan till bilen, där jag la mina väskor och sedan kom mamma och Amy med sina. Dom la in de och sedan stängde igen bakluckan. Vi hoppade in i bilen, mamma i förarsidan, jag i passagerarsidan, Jordan och Amy där bak.

-

Jag kramade om Jordan ännu en gång med tårar ner för kinderna, i 3 veckor skulle jag vara borta från mina allra bästa vänner, Max och Jordan. Jag snyftade till och vi lutade oss tillbaka, hon grät också, vilket fick mig att gråta ännu mer. Jag tog mina väskor och vinkade mot henne och hon vinkade tillbaka sedan gick vi igenom gate:n..

Ännu en suck lämnade min mun, vi var på väg till någon restaurang, Niall hade tjatat på Paul att vi skulle äta och Paul som är svag för den lilla irländska killen gick med på det. Vi kom fram och det hade redan samlats några fans på platsen, hur kunde de veta att vi skulle vara här? Vi hoppade ur och säkerhets vakter hjälpte oss, då vi hade bokat, så de visste ju att vi skulle vara här. Fansen började skrika högt när de såg oss och jag trodde jag skulle bli döv. De tjejerna kunde verkligen skrika. Jag drog jackan tätare runt min kropp och tillslut nådde vi dörren och klev in. Vi möttes av kyckling lukt, vilket fick min mage att kurra. Jag hörde Liam skrocka till bredvid mig. Vi gick till vårt bord och satte oss. En gammal dam med illrött läppstift och en väldigt stark konstig parfym kom fram till oss.

”Vill ni beställa?” Sa hon.
Nej, vi ska bara sitta här och kolla på andra. Vad tror hon?

”Ja tack.” Sa Niall och fuktade sina läppar. Vi alla beställde vad vi ville ha och hon gick iväg.

Inom kort fick vi vår mat och vi började hugga in.

-

Jag sjönk ner i den alldeles för bekväma soffan och suckade. Jag slog på tv:n och bläddrade bland kanalerna, men jag hittade inget roligt så jag stängde av den igen. Min mobil plingade till så jag tog upp den och läste.

”Skynda er ner, dags för intervjun. / Paul.”

Liam, Niall och Louis satt vid bordet på mobilen. Zayn låg på soffan och sov, som vanligt.

”Killar, vi ska till intervjun nu. Paul sms:ade.” Jag reste mig upp och skakade om Zayn, han vred sig en gång och mumlade något.

”ZAYN, DET ÄR DAXA ATT VAKNA!” Skrek Lou, Zayn satte sig sakta upp i soffan och gnuggade sina ögon.

”Vadå?” Jag skakade på huvudet med ett litet leende på läpparna.

”Vi har intervju, nu.” Sa jag och han reste sig upp och vi gick ut ur vår hotelldörr och gick mot hissen för att sedan åka ner. Allt jag ville var att ligga i sängen och vila. Men nej, jobb och jobb. Såklart älskar jag det, men ibland kan det vara jobbigt.

Hon är påväg till England babes!
Lite mer ur Harry's perspektiv, haha. Gillar ni att vi har det eller vill ni typ bara ha från Joselyns? (:

Kommentera sweeties! <3

~Alexandra. <3