Jag skrattade till och granskade honom när han gick iväg. När han var utom synhåll fortsatte jag gå till receptionen där en kvinna i 20-23 åldern och smaskade på ett tuggummi. Hon tittade upp på mig.
"Kan jag hjälpa dig?" Frågade hon och hostade till.
"Jag skulle vilja ha koden till hotellets wi-fi."
Hon gav mig ett litet kort och jag tog emot det.
"Tack." Sa jag och vände mig om för att sedan gå tillbaka till hissen. Jag klickade på vår vånig. Det plingade till och hissdörrarna öppnades. Jag skyndade mig ut och låste upp dörren och gick in. Jag la kortet på datorn och gick till garderoben, drog på mig ett par lila skinnyjeans, en vit stickad tröja, ett par svarta uggs och en vit snygg väska. Plus några vackra smycken. Jag gick in i badrummet, sminkade mig lätt och lät mig hår ligga ner för axlarna som vanligt.

Jag tänkte att jag skulle åka och handla vinterkläder, då jag bara hade ett par vantar och skor. Jag behövde såklart en jacka också, då jag bara hade jeansjackan. Jag gick ut till hallen och drog på mig jackan. När jag var fullt klar gick jag ut och låste.
-
Jag kollade på en svart everest-vinterjacka med pälskrage, jag gillade den. Min mobil började ringa så jag drog upp den och kollade vem som ringde. Mamma. Jag tryckte på grön lur.
"Hej Joselyn." Sa hon och andades ganska fort.
"Hej.." Hon harklade sig innan hon sa till Amy att vara lite tyst.
"Är du och handlar nu?"
"Ja, vart är ni?" Sa jag och fortsatte att granska jackan.
"Vi är på subway, kan du komma hit snart?"
"Sure, jag ska bara hitta en jacka. Fast jag tror jag har hittat en."
"Okej, kom snart. Puss och kram."
"Yes, puss." Sa jag och la på, jag himlade mer ögonen och la ner mobilen i fickan igen. Jag bestämde mig för att ta den jackan. Jag gick fram till kassan och betalade, sedan fick jag jackan i en kasse och jag gick ut, för att sen fortsätta mot subway. Jag fick lov att fråga i kassan först, då jag inte hade någon aning vart subway låg. Hon var verkligen bra på att beskriva iallafall. Tillslut hittade jag rätt på subway och gick in. Jag såg mamma och Amy sitta vid ett bort långt in och äta på en smörgås såklart. Mamma vinkade och jag vinkade tillbaka fast jag vände mig om och himlade med ögonen, jag gick fram till kassan och beställde. Tillslut fick jag min macka och gick och satte mig bredvid mamma. Jag började hugga in av mackan då jag var vrålhungrig.
-
Jag satte mig ner på min säng och suckade.
"Vad ska jag göra?" Mumlade jag för mig själv. Mamma hade sagt att de hade en Sing-A-Long ikväll. Många hade sagt att jag kunde sjunga och jag ska inte ljuga, jag tycker jag har ganska bra sångröst, inte för att vara ego..
Jag reste mig upp och bestämde mig för att gå ner och vara med. Det är bättre än att bara ligga i min säng och ha tråkigt. Jag greppade tag om min väska, la ner nyckeln. Jag la ner mobilen i fickan och gick ut ur rummet och låste. Jag gick in i hissen och tryckte på den stora gröna knappen. Hissen plingade till och öppnades sedan. Jag gick ut ur den och fortsatte gå rakt fram till en stor dörr där det kom musik ifrån, jag öppnade dörren och klev in. Två tjejer stod på den lilla scenen och sjöng på The Wanted - Chasing The Sun.
Jag kollade runt i den ganska proppfulla lokalen efter mamma eller Amy, men såklart såg jag de inte. Jag drog upp mobilen och slog in mammas nummer. Hon svarade efter tre signaler.
"Hej, det är Joss."
"Hej gumman, är du här nere?" Frågade hon och jag svarade ett lätt "ja".
"Okej, vi sitter vid bordet på högra sidan av ingången." Med det la vi på och jag fortsatte gå dit. Fast jag snubblade till och krockade in i någon. Jag tog mig om pannan, då den verkligen gjorde ont, jag kollade upp och såg samma kille som jag hade krockat in i tidigare. Harry?
"Vi måste sluta krocka i varandra." Skämtade han och skrattade, jag skrattade jag med.
"Jag håller med, men vi ses?" Sa jag och gick förbi honom och fortsatte gå dit mamma sa att de satt. Tillslut hittade jag de och gick fram, för att sedan sätta mig.
"MAMMA, OMG. VET DU?! ONE DIRECTION ÄR PÅ SAMMA HOTELL SOM OSS, OMG." Skrek hon högt, vilket fick folk att vända sina blickar mot oss. Jag himlade med ögonen, fast tillslut slog det mig.
"Amy, har du några bilder på hur de ser ut?" Frågade jag intresserat.
"När började du bli intresserad av One Direction?" Snäste hon.
"Visa bara en bild, snorunge." Hon mumlade något som jag inte hörde, men jag tror det var något elakt. Syskonkärlek? jovisst. Hon drog upp en bild från fickan. Seriöst? Bär hon runt med bilder på de? Jag ryckte bilden ur händerna på henne och kollade noga. Nej, herregud. Det var Harry Styles som jag hade krockat in i, en kille som jag hade hatat för några veckor sen. Jag kan inte säga att jag gillar honom, men jag kan säga att jag inte känner honom och att jag inte direkt hatar honom. Mer som.. ogillar än sålänge.
Jag gav tillbaka bilden och lutade mig tillbaka, någon harklade sig på scenen och började sedan prata.
"Några frivilliga som vill sjunga?" Frågade killen och kollade ut över människorna som stod framför.
"Hon här!" Skrek Amy och pekade på mig, jag gav henne en dödsblick. En kille drog upp mig på scenen och där stod han, Harry och log så hans söta smilgropar syntes.
Introt till We Found Love startade och det var jag som började.

"Yellow diamonds in the light,
And we're standing side by side,
As your shadow crosses mine,
What it takes to come alive,
It's the way I’m feeling I just can't deny,
But I've gotta let it go."
Båda:
" We found love in a hopeless place,
We found love in a hopeless place,
We found love in a hopeless place,
We found love in a hopeless place."
Harry:
"Shine a light through an open door,
Love and life I will divide,
Turn away cause I need you more,
Feel the heartbeat in my mind,
It's the way I'm feeling I just can't deny,
But I’ve gotta let it go.."
Våra blickar möttes och mitt hjärta hoppade över ett slag.

Långt, haha. <3

Det sjöng tillsammans! (: Vad kommer hända mer? haha. <3

Komigen, 14-15 kommentarer för nästa, det klarar ni babes! <3

~Alexandra. <3

Snö. Helvetes snö. Kyla. Kallt som fan. Det var mitt första intryck när vi satt på tåget vi hade tagit från

London, för att planen inte kunde lyfta pågrund av snökaos. Jag lutade huvudet mot den iskalla fönsterrutan medan Teenage Crime – Adrian Lux spelades med högsta volym i mina öron. Amy satt med ett One Directiom magasin hon hade fått köpa. Jag hade fått vantar. Det var allt jag ville ha. Nu när jag ändå kom klädd i en jeansjacka. Hur skulle jag kunna veta att det var snötäckt här i äckel England? Mamma petade mig irriterat i sidan, vilket fick mig att rycka till.

”Vad vill du?!” morrade jag irriterat och drog av mig mina hörlurar. Hon räckte över en kopp varm choklad och en fralla med ost och sallad på. Tacksamt drog jag undan plastet från mackan innan jag började äta. Amy visade mamma glatt några texter om Harry Styles, Louis Tomlison och Nilla Horan. Eller var det Niall?

”När är vi framme?” gnällde jag otåligt. Amy kollade anklagandes på mig för att jag hade avbrytit hennes genomgång om Liam Payne. Men jag brydde mig inte alls. Jag ville komma fram till hotellet, lägga mig i ett varmt bad, äta och sedan falla i djup sömn, som törnrosa. Fast vakna om tre veckor.

”Om tjugo minuter gumman.” svarade mamma mjukt. Jag drog en hand genom mitt långa hår och slängde en blick på kvinnan som satt på andra sidan gången i tåget. Hon kollade på mig med stora ögon och vände inte undan blicken när jag kollade tillbaka. Nej då, hon fortsatte stirra som en galning. Jag grimaserade mot henne vilket fick henne att kolla bort. Vad var folks problem här? Aldrig träffat en Amerikan förut eller? Amy slog nöjt ihop magasinet för att låta mamma sitta och smeka hennes svarta hår. Jag var brunett, som pappa. Mamma var svarthårig som Amy. Ibland kändes det som om Amy var hennes favorit. Jag suckade tungt och smuttade lätt på min varma choklad. Den smakade sött, sötare än i Miami.

”Euw.. hur mycket socker är det i den här?” utbrast jag ogillandes. Amy kollade på mig med sina hatiskt gröna ögon. Jag ryckte på axlarna åt henne. Mamma suckade trött.

”Snälla Joss, sluta klaga på allting. Jag kan inte hjälpa att du fryser, har tråkigt eller att chokladen är söt. Du får stå ut, det är din lillasysters present. Gör det för henne i alla fall!” bad mamma uppgivet. Amy lipade diskret mot mig.

”Du din lilla-” började jag irriterat, redo att slå till ungen men mamma hann stoppa mig.

”Joselyn Anne Heavens! Vad är det med dig?!” tjöt mamma med uppspärrade ögon. Allas blickar var riktade mot oss just nu. Mamma verkade skämmas mer än vad jag gjorde, så det var bara bra.

”Du kan ta din favorit dotter på semester bäst du vill. Men tvinga aldrig med mig på det mer.”

-

Hotellrummet var stort med två majestätiska sängar, samt en dubbelt så stor säng i andra rummet. Amys ögon var stora som te-fat medan jag bara ville komma in till min säng i det andra rummet.

”Den här sängen är min!” ropade Amy glatt när hon hade slagit sig ned på sängen jag ville ha. Ilskan bubblade upp inom mig. Hon var bara för mycket ibland. Mamma kom upp bakom mig med ett leende lekandes på läpparna.

”Bra. Då sover jag och din syster där ute.” tyckte mamma och armbågade mig lätt i sidan.

”Aj!” tjöt jag till då det faktiskt gjorde ont. ”Hon är halva jag mamma! Borde inte jag få den sängen då?”

”Det är min födelsedags present, så det så.” muttrade Amy, liggandes i sängen. Mamma drog med mig ut till våran del av hotellrummet och föste ned mig på sängen. Jag höjde på ögonbrynen.

”Kan du inte försöka vara lite snäll mot din lillasyster Joselyn?” suckade hon trött och drog en hand genom sitt långa hår. Jag ryckte på axlarna. Jag kunde det, men jag var inte på humör.

”Jet-lag.” skyllde jag på och lade mig sedan under lakana när jag hade sparkat av mig mina kängor. Mamma nickade och kysste min panna, släkte lampan och gick sedan ut till Amy. Jag slog ned ögonlocken ihop om att snart falla i sömn, vilket jag gjorde.

-

”Det suger här.” muttrade jag ogillandes och petade på kudden till sidan av mig. Jordan skrattade glatt åt mig, detsamma gjorde Max. Bree satt bredvid Max och tuggade på ett ben. Hon hade lyckligtvis få bo hos dem, en trevlig familj. Amys kompis Andrea ville ta hand om Bree medan vi var borta, men hon var 14 och hennes mamma hatade hundar. Det skulle aldrig gått där för fem öre.

”Jag är seriös, det är sämst här.” muttrade jag irriterat med blicken på Brees ben.

"I'm serious, it sucks here..."

”Det är snart över. Du klarade natten. Vart är Amy och din mamma?” frågade Jordan. Jag suckade.

”Ute och shoppar vinterkläder. Jag ska gå sen, jag ville bara vara ensam.” förklarade jag lugnt.

”Det är förståndligt.” flinade Max och kliade Bree bakom örat. Jag tog upp en bit av min våffla och stoppade den i munnen. Frukost hade jag i alla fall fått innan de hade lämnat mig ensam med en laptop som bara hade skype och två filmer på. Mission Impossible 1 och Hangover. Filmerna jag sett hundra gånger om. Det var ett under över att skype fungerade, men det gick segt för jag använde grannkökets wi-fi. Jag bestämde mig för att snart gå ned och be om hotellets wi-fi, men inte riktigt än.

”Så, hur många grader har ni då?” undrade jag ledsamt. Jordan flinade dystert mot mig.

”28, men du har det säkert också bra.” tröstade hon mig. Jag pressade ned huvudet i kudden för att kväva mitt skrik.

”Skojar ni?! 28+ grader? Här är det 13 – grader…” suckade jag trött. Då slocknade hela skärmen. Sen kom den upp igen, nu utan internet alls. Jag drog på mig mina rosa kanintofflor för att gå ned till receptionen. Det var inte så stor chans att jag skulle träffa någon jag kände här, så mina tofflor var inget att skämmas över. Jag gick med snabba steg mot hissen, klev in i den och klickade på den runda gröna knappen. Det plingade till när jag var nere, och jag gick ut ur hissen med blicken på mina tofflor. Pang, sa det och så låg jag på golvet. Framför mig låg en kille med bruna lockar som omgav hans rosensköra kinder. Jag slog en hand för min mun och kröp sedan fram till honom.

”Hur gick det? Förlåt! Jag är sååå klumpig!” ursäktade jag mig. Han hävde sig snabbt upp på fötter igen med en hand utsträckt. Jag kramade om den och blev dragen upp. Han kollade mig djupt in i ögonen med ett charmig leende på läpparna.

”Hur gick det?” log han, utan att svara på min fråga som löd samma sak. Jag lät hans hand massera min panna. Det värkte till lite, men annars var det okej. Varför tänkte jag det men sa det inte?

”Det gick b-bra..” stammade jag, paralyserad av hans blick. En annan kille hojtade till honom.

”Harry, kommer du eller?!”

Killen, Harry, log så att två smilegropar bildades i vardera kind. Harry? Vart hade jag hört det namnet…? Harry Styles? Amys Harry? Nej… det kan inte… han böjde ned huvudet så att hans blick låg på mina tofflor. Ett brett flin sken upp på hans läppar.

”Snygga tofflor.” berömde han innan han gick sin väg in i hissen där den andra killen stod.

"Nice slippers."

Hihih, aww! :') Första mötet guys! Vad tyckte ni? :P Kommentera mycket nu så kommer nästa på momangen! :D ~ Liv

 

Jag packade ner det sista i resväskan innan jag försökte stänga den, vilket inte direkt funkade då den var nästintill proppfull.

”Amy, kom hit!” Ropade jag och inom kort kom hon gåendes in till mitt rum.

”Sätt dig på väskan, jag får inte igen den.” Hon satte sig på väskan, och ännu en gång försökte jag få igen den, och lyckades såklart.

”Tack.” Sa jag och hon gick ut igen. Jag tog upp väskan och tog den andra som jag rullade. Jag gick ut ur rummet och ner för trappan, och ställde ner väskorna i hallen. Jag drog upp mobilen och kollade om jag hade fått något sms, men det hade jag inte. Jordan kom in genom dörren och slog armarna om mig.

”JAG KOMMER SAKNA DIG SÅ MYCKET!” Grät hon mot min axel.

”Jag kommer sakna dig med.”

Vi lutade oss tillbaka och jag torkade bort hennes tårar.

”Gråt inte, vi kommer ses snart igen ju. Bara 3 veckor. Åh gud, det låter as långt ju.” Sa jag och blev tårögd, hon log ett snett leende och mamma kom in till hallen.

”Joselyn, du måste göra dig klar, tyvärr. Hej Jordan, följer du med till flygplatsen eller åker du hem? Du får göra som du vill.” Sa hon och log ett mjukt leende.

”Jag åker nog med. Max är tyvärr hemma och har spytt inatt så han kunde inte komma, fast han ville ju såklart.” Babblade hon på vilket fick mig att skratta. Jag tog mina väskor och Jordan öppnade ytterdörren. Vi steg ut ur dörren och hon öppnade bakluckan till bilen, där jag la mina väskor och sedan kom mamma och Amy med sina. Dom la in de och sedan stängde igen bakluckan. Vi hoppade in i bilen, mamma i förarsidan, jag i passagerarsidan, Jordan och Amy där bak.

-

Jag kramade om Jordan ännu en gång med tårar ner för kinderna, i 3 veckor skulle jag vara borta från mina allra bästa vänner, Max och Jordan. Jag snyftade till och vi lutade oss tillbaka, hon grät också, vilket fick mig att gråta ännu mer. Jag tog mina väskor och vinkade mot henne och hon vinkade tillbaka sedan gick vi igenom gate:n..

Ännu en suck lämnade min mun, vi var på väg till någon restaurang, Niall hade tjatat på Paul att vi skulle äta och Paul som är svag för den lilla irländska killen gick med på det. Vi kom fram och det hade redan samlats några fans på platsen, hur kunde de veta att vi skulle vara här? Vi hoppade ur och säkerhets vakter hjälpte oss, då vi hade bokat, så de visste ju att vi skulle vara här. Fansen började skrika högt när de såg oss och jag trodde jag skulle bli döv. De tjejerna kunde verkligen skrika. Jag drog jackan tätare runt min kropp och tillslut nådde vi dörren och klev in. Vi möttes av kyckling lukt, vilket fick min mage att kurra. Jag hörde Liam skrocka till bredvid mig. Vi gick till vårt bord och satte oss. En gammal dam med illrött läppstift och en väldigt stark konstig parfym kom fram till oss.

”Vill ni beställa?” Sa hon.
Nej, vi ska bara sitta här och kolla på andra. Vad tror hon?

”Ja tack.” Sa Niall och fuktade sina läppar. Vi alla beställde vad vi ville ha och hon gick iväg.

Inom kort fick vi vår mat och vi började hugga in.

-

Jag sjönk ner i den alldeles för bekväma soffan och suckade. Jag slog på tv:n och bläddrade bland kanalerna, men jag hittade inget roligt så jag stängde av den igen. Min mobil plingade till så jag tog upp den och läste.

”Skynda er ner, dags för intervjun. / Paul.”

Liam, Niall och Louis satt vid bordet på mobilen. Zayn låg på soffan och sov, som vanligt.

”Killar, vi ska till intervjun nu. Paul sms:ade.” Jag reste mig upp och skakade om Zayn, han vred sig en gång och mumlade något.

”ZAYN, DET ÄR DAXA ATT VAKNA!” Skrek Lou, Zayn satte sig sakta upp i soffan och gnuggade sina ögon.

”Vadå?” Jag skakade på huvudet med ett litet leende på läpparna.

”Vi har intervju, nu.” Sa jag och han reste sig upp och vi gick ut ur vår hotelldörr och gick mot hissen för att sedan åka ner. Allt jag ville var att ligga i sängen och vila. Men nej, jobb och jobb. Såklart älskar jag det, men ibland kan det vara jobbigt.

Hon är påväg till England babes!
Lite mer ur Harry's perspektiv, haha. Gillar ni att vi har det eller vill ni typ bara ha från Joselyns? (:

Kommentera sweeties! <3

~Alexandra. <3

”Vad gör du h-här?”, stammade jag fram. Morfar log av åsynen utav mig. Han kom vaggandes gående mot mitt och Jordans bord. Det kunde inte vara möjligt… han skulle ju befinna sig i Amsterdam. Vad i hela friden gjorde han här?

”Hej på dig lilla Josyn.”, log han. Han använde samma smeknamn som han hade använt på mig som barn.

”Vad gör du här…?”, fick jag fram som en viskning. Jordan kramade om min svettiga hand under bordet.

Morfar drog en tung suck, ”Jag hade vägarna förbi. Tror du din mamma har något emot om jag kommer?”

Jag började darra av skräck. Att morfar var här var dåligt, men om han tänkte ta sig till mamma…

”Du får inte vara här.”, svarade jag snabbt. Han slog sig ned bredvid mig med en lika tung suck som innan. Hans ansikte drog sig närmre mitt och jag slog igen ögonlocken. Jag kunde inte kolla på honom…

”Du kan inte säga till mig vart jag kan vara och inte vara. Du vet vad som händer då.”, mumlade han och smekte min kind innan han reste sig upp igen.

”Men jag ska nog bege mig. Jag ska bara köpa lite kaffe. Vi ses Josy.”, sa han kallt innan han lämnade cafeét. Jag drog ett andetag och slog sedan upp ögonlocken. Min syn var suddig. Salta tårar rann ned för mina kinder och jag sjönk ihop i Jordans famn.

”Så… Joss… han har gått… det är okej.”, tröstade hon medan hon smekte mitt hår. Hela jag skakade. Och det verkade inte kunna sluta. Fan… var han tvungen att komma och förstöra dagen?

Morfar, eller Bill som han egentligen blev kallad utav dem i vår familj som ens ville nämna honom, var inte välkommen i våra familj. Han hade misshandlat mig och mamma. Eller, inte bara oss. Min moster, mitt kusinbarn och min… pappa. Jag kom ihåg allting. Det satt som fastklistrat på min näthinna… Jag hade lekt i vår sommarstuga. Mamma och pappa hade åkt iväg för att handla, och dem hade tagit lilla Amy med sig. Morfar hade valfritt stannat med mig i den stora stugan. Min rosa ’My Little Pony’ hade jag haft ett hårt grepp om medan jag hade skuttat runt på gården. Jag hade blivit törstig, och skyndat mig in i köket i sökandet efter något att dricka för att släcka törsten. I kylskåpet fann jag en genomskinlig flaska med en ljusröd vätska. Saft! Hade jag tänkt och dragit undan korken för att hälla i mig av den svala vätskan. Men det hade inte alls varit saft. Det hade varit en sur, stark, svidande dricka som hade stuckit och bränt i halsen på mig. Jag tappade taget om den genomskinliga flaskan som föll till golvet. Innan jag visste ordet av det låg det glassplitter och röd vätska överallt på golvet runt mina fötter. Mina ben hade blivit förlamade, och morfar som hade befunnit sig i trädgården hade kommit rusande in med glasögonen på sned.

”Vad har du gjort Joselyn?!”, hade han gormat. Jag hade sett morfar dricka sånt här förut, så därav hade jag dragit slutsatsen att det hade varit saft. Han drack bara det när mamma och pappa inte var hemma, eller låg och sov för att Amy sov.

”Förlåt! Jag var törstig!”, fick jag ur mig med hes röst. Det sved i rösten för varje ord jag uttalade.

”Törstig?! Tänker du bara på dig själv… din otäcka, egoistiska unge!”, skrek han och ryckte tag i hårbotten på mig. Det värkte i hela huvudet på mig när han drog mig i håret. Jag hade gråtit, sprattlat med benen och skrikit, men han hade släpat ut mig ut i hallen där han hade slitit av mig min vita klänning som hade varit täckt med den röda vätskan. Jag hade inte varit gammal, kanske 5. Han hade ställt sig ett steg ifrån mig för att granska mitt gråtandes ansikte. Jag hade skamset kollat ned på mina fötter. Morfar hatade mig… var det enda som hade cirkulerat i mina tankar. Det knakade i golvet, vilket meddelade att han stod närmre mig. Jag drog efter andan. Rädd. Gåshuden uppstod på min nakna kropp. Han hade ställt sig ned på huk innan han hade slagit till mig. Hårt. Över kinden. Jag hade brustit ut i gallskrik som en stucken gris. Då hade han gjort det igen. Slagit mig. Det här var inte min morfar, hade jag tänkt då. Det här var ett monster. Han hade dragit en hand genom sitt bruna hår innan han återigen hade ställt sig ned på huk.

”Du har lärt dig en läxa nu, visst har du det Josy?”, viskade han mot mitt ansikte. Hans andedräkt hade doftat starkt utav rök. Kväljningar uppstod i min hals. Jag nickade med tårar rinnandes ned på mina röda kinder. ”Bra. Då behöver inte mamma och pappa, eller Amy veta om det här?”

”N-nej.”, stammade jag rädd samt fram. Han rufsade till mig i håret, leendes. Hur kunde han göra så?!

”Bra. Så, gå och byt om.” Han hade vänt på klacken och gått ut i sommarvädret igen medan jag hade sprungit upp för trappan, gråtandes och gömt mig i en garderob tills mamma och pappa hade kommit tillbaka med Amy.

”Lyssnar du eller Joss?”, suckade Jordan uttröttat med exempel av kläder i båda händerna. Jag vaknade ur mitt minne och mötte hennes menandes blick. Snabbt nickade jag utan att veta vad det var hon ville.

”Jag sa att det var kallt i Nottingham, det är snö där som du vet. Så det här kanske är något för dig att köpa?”

”Kallt?”, ekade jag med avsmak. Jordan lade en hand på min axel med huvudet på sned. Jag hängde läpp.

”Ja, det är kallt. Ledsen babe, men det är smällen man får ta.”, skrattade hon mjukt och höll upp dem stickade tjocktröjorna igen. Jag drog en trött hand genom mitt hår med blicken på klockan. Den var inte mycket alls.

”Jag är väldigt trött… kan vi göra det här imorgon istället?”, bad jag henne dystert. Förstående nickade hon.

”Okej. Kom då så åker vi hem.”, log hon och kramade om min hand för att lämna den trånga gallerian.

”Skicka pizzan!”, hojtade Niall utan att slita blicken ur sin iPhone. Jag suckade djupt och blängde mot Liam. Det hade varit hans idé att köpa den där iPhone 5:en till Niall. Han var besatt. Över att fota, spela spel och göra allt man än kunde göra på den telefonen. Egentligen hade vi gjort det för att hans 4:a hade varit trasig, men vilken mobil hade gått hur bra som helst. Men Liam hade tyckt en iPhone 5, något Niall inte hade invänt med.

”Pizza!”, upprepade han, nu högre. Jag skickade över pizzakartongen och kollade ut genom fönstret. Snön föll ned utanför vårat hotellrum i Brighton. Det här var vårat sista stopp innan vi skulle till Nottingham, och sedan fick vi julledigt. Om jag längtade. Louis och Zayn satt och spelade Monopol inne på sovrummet. Jag och Liam var dem ända som satt helt sysselsattslösa.

”Ska vi dra ut?”, föreslog jag med höjda ögonbryn. Liam kollade frågandes upp på mig med en blick som sa ’Pratar du med mig?’. Jag nickade och höjde på axlarna. Liam nickade glatt. Vi hade spenderat alldeles för många dagar inomhus. Snön var bara här i 4 månader, sen försvann den. Man skulle ta vara på det. Jag gick ut till sovrummet för att meddela Louis och Zayn om att vi skulle gå ut, men dem hade fallit i sömn. Med en lätt axelryckning gick jag ut till hallen och drog på mig min jacka, mössa, halsduk och vantar, samma utstyrsel som Liam stod i nu. Förutom mössan. Den hade han skippat.

När vi väl var ute och staterade på Brightons gator så lade sig en stel tystnad mellan oss. Det var folktomt överallt. Vart man än gick. Men det lös för fullt i alla fönster på dem färglada husen. Snön kom ned för den gråa himmelen och lade sig på våra jackor för att sedan smälta. Så fortsatte det. Men det som landade på marken stannade kvar där. Jag suckade djupt och ett vitt moln samlades utanför min mun i kyla.

”Det ska bli skönt att få ledigt.”, började Liam för att sätta igång ett samtalsämne. Jag nickade instämmande.

”Vad ska du göra på ’lovet’ då?”, gav jag honom en följdfråga. Han ryckte på axlarna med ett leende.

”Jag tror jag bara ska vara hemma med familjen… på kvällen kanske jag går ut och dricker lite toddy med kompisar. Du då?”, skrattade han mjukt. Jag kollade mot den stora, oklädda, julgranen som stod i torgets mitt.

”Jag ska nog också vara hemma… om det inte dyker upp något som hindrar det.”, mumlade jag trött.

”Japp.”, svarade han lätt. Där dog samtalet ut… men nu var det ingen stel tystnad som låg mellan oss. Det var istället en mjuk, lätt tystnad. Det var bara skönt. Att gå där liksom. Genom snön, helt ensamma. Det började mörkna på himmelen, men det var ingenting som oroade mig. Min blick föll på ett litet folktomt fik några meter bort.

”Ska vi gå och köpa kaffe?”, frågade jag med en nick mot det lilla fiket. Liam nickade och ryckte lätt på axlarna.

”Varför inte.”, skrattade han glatt. Vi skyndade oss mot fiket. Väll inne borstade vi bort den lilla snön som hade lagt sig på våra jackor och sparkade av snön på skorna. Tjejen som jobbade där stod nu och torkade av ett litet, svart, runt bord. Det var mysigt där. En vinröd vägg med några tavlor här och var. Längs väggen gick en lång soffa med svarta och röda kuddar. Framför soffan stod borden, med ännu en stol framför. På borden stod det två ljus placerade, samt socker. Bakom den träfärgade disken så hängde menyerna på väggen, på en svart tavla. Det var skrivet med kritor och en vacker skrivstil. Liam harklade sig för att fånga tjejens uppmärksamhet. Hon vände sig hastigt om och slog i knäet i bordet.

”Shit!”, utbrast hon och slog händerna på knäet. Både Liam och jag skyndade oss fram till henne.

”Hur gick det?”, frågade vi i kör. Hon skrattade lätt och kollade upp på oss. Hennes blick var glansig, men hon släppte taget om knäet.

”Det gick bra. Det bultar bara lite. Ni är killarna från One Direction va?”, undrade hon milt innan hon stadigt ställde sig upp för att gå fram till disken. Jag utbytte en blick med Liam innan jag svarade ’Ja’.

”Min syrra älskar er.”, förklarade hon snabbt så att vi inte skulle tro att hon var ett galet fan. Båda två nickade leendes. ”Men strunt i de… öh… vad får det lov att vara?”

”En Vanilj latte och en vanlig latte.”, beställde Liam. Han visste precis vad jag ville ha. Tjejen knappade in på sin apparat innan hon tog betalt utav oss och började fixa med våra drycker. Väl klara, räckte hon över två pappersmuggar med rykande het vätska i. Vi tackade och gick sedan ut för att bege oss tillbaka till hotellet. Det var nog med upptäcksfärder för idag.

Pretty intensive chapter? Hazzas perspektiv iaf! :D Vad tycktes? HEHE. Ni är lite lame på att kommentera, jag hatar att sätta gräns o så, men när jag inte gör det så kommenterar ni nästan inget. :/ Sorry! Men 12+ kommentarer innan ni får upp Chapter 6 :) Snart ses dem! :D

”WAZZUP?! <3” Skrev hon på chatten och jag var tvungen att skratta.

”Nyss fått världens mest avskyvärda nyhet! <3” Skrev jag tillbaka och inom kort svarade hon.

”Vadå? Tell me! <3”

”Mitt Jullov kommer bestå av att springa efter One Direction, I Nottingham, I England. <3” Skrev jag och lutade mig tillbaka mot sängkanten.

”OH MY GOD, stackare! Lider med dig. <3”

”Thank you, äntligen någon som gör det! <3” Min chatt plingade till och detta meddelande var från min dryga syster.

”HAHAHA, JAG SKA SE ONE DIRECTION!!” Jag slöt ögonen och suckade djupt.

Sedan öppnade jag ögonen och skrev ett svar.

”Suck my invisible dick.” Jag stängde ner hennes chatt, jag tryckte upp Jordans och frågade om vi kunde hitta på något.

”Vi kan shoppa, jag behöver nya kläder! <3” Skrev hon tillbaka, jag nickade och vi bestämde oss att hon skulle hämta mig om 10 minuter. Jag stängde ner datorn och la den på sängen. För att sedan resa mig upp och gå ner för trappan och på vägen ner hörde jag Amy dunka One Direction på högsta volym. Jag himlade med ögonen och fortsatte gå ner för trappan.

”Vart ska du?” Frågade mamma då hon såg att jag var på väg till dörren.

”Jag ska shoppa med Jordan.” Sa jag kort och öppnade dörren, inom kort kände jag värmen slå mig i ansiktet.

”Ha så kul.” Jag stängde dörren och satte mig på trappen för att vänta på Jordan. Jag drog upp mobilen och började spela Temple run, det var tråkigt. Men det var ändå något att göra. Efter kanske 9 minuters spelandes såg jag Jordans bil rulla upp på vår uppfart. Jag reste mig upp och borstade bort smågrus från min bak, jag gick fram till hennes bil och hoppade in i passagerarsidan.

-

Vi hoppade ur bilen och gick mot köpcentrumet, när vi väl var där inne så kollade vi runt.

”Vilken affär ska vi in i först?” Frågade jag hummandes.

”Juicy Couture?” Föreslog Jordan och pekade mot den, jag nickade och vi gick dit. Man kände direkt parfymdoften slå oss mot ansiktet. Jag drog med henne till klänningarna, där jag såg en blommig sommarklänning. Jag kollade efter min storlek och tillslut hittade jag den, jag hängde klänningen på min arm och vi fortsatte kolla runt. Efter att jag hittat 2 klänningar, ett linne och Jordan hittade några saker gick vi vidare till Victoria Secret, då det var närmast och vi båda absolut älskar den affären. Jag gick direkt till mysdresserna, jag tog en lila och en vit, Jordan tog en svart och sedan gick vi vidare till underkläderna. Jag hittade ett par snygga skrikrosa spets underkläder, de skulle passa bra till min solbrända kropp.

-

Vi gick in till Starbucks och jag beställde iste, Jordan tog en latte. Inom kort fick vi dem, så vi betalade sedan slog vi oss ned vid ett bord. För att vila benen då de verkligen gjorde ont efter att vi hade sprungit runt i flera affärer. Jag tog en klunk av min iste och jag höll på att sätta den i halsen när jag såg vem som kom in på Starbucks.

Kort och dåligt, måste göra läxor! Dumma skola! DD:

Vem kommer in på Starbucks? ;oo

~Alexandra.

”Vad vill du?”, väste jag irriterat när jag hade svarat. Pappa drog ett djupt andetag.

”Hej på dig med Joselyn. Din syster fyller år idag. Jag skulle komma och lämna presenten, men ingen var hemma.”

”Nähä? Stå och vänta på Amy då.”, fnös jag irriterat och sparkade undan en sten med hälen.

”Vad är det för attityd du har? Jag vill ju träffa dig!”, förklarade han uppgivet. Jag himlade med ögonen.

”Du stack! Du låg med en fucking hora, sen stack du och kom tillbaka. Allt är inte som vanligt!”, röt jag irriterat i luren. Pappa drog ett djupt andetag. Han stannade motorn på bilen han satt i.

”Gumman… jag har sagt förlåt ett flertal gånger!”, påminde han mig snabbt. ”När ska du förlåta mig? Jag är trotsallt din pappa.”

”Inte längre. Jag kommer inte kalla dig pappa, jag kommer inte ens säga ditt namn. Inte ens det är du värd.”, morrade jag barskt in i luren. Jordan kollade storögt på mig. Detsamma med Max.

”Woha, älskling. Jag kommer komma till Amys kalas. Du, jag och din mamma ska prata.”

”Synd för dig, men jag kommer inte befinna mig där då.”, snäste jag och lade sedan på med en suck. Jordan lade en hand om mina axlar.

”Jag är så ledsen Joss.”, beklagade hon sig mjukt och lade sitt huvud mot min axel. Jag nickade.

”Jag bryr mig inte. Kan jag sova hos dig?”, frågade jag ledsamt. Max kollade mot oss två, undrandes om vi menade honom.

”Inte hos mig.”, viskade Jordan och kollade ned mot mina fingrar. Ah, James var där…

”Det går bra hos mig. Vi kan ta uthuset.”, försäkrade Max mig.

Jordan drog ett snabbt och hetsat andetag, ”Snälla kan jag också? Jag vill inte se James i boxers.”

”Det går bra.”, småflinade Max till svar och reste sig upp på svajiga ben. Jag följde hans exempel, detsamma med Jordan. Vi började gå mot parkeringen där Jordans bil stod. När vi väl satt inne i den så började Jordan babbla.

”Varför ska vi åka nu?”, undrade hon och drog en hand genom sitt blonda hår. Jag drog undan en brun hårslinga bakom mitt öra, undrandes samma sak.

”Mamma och pappa grillar. Jag skulle vara hemma vid den här tiden och käka.”, förklarade Max innan han startade motorn och körde ut ur parkeringen. Solen stod fortfarande högt uppe på himmelen.

Att bo i Miami var inte helt fel. Jag älskade stället. Men jag hade inte bott här i hela mitt liv. När mamma och pappa var gifta så hade vi ett hur i södra Kalifornien. När dem skiljde sig, flyttade mamma hit och pappa också. Att han flyttade efter var bara ett sätt på att försöka få mamma tillbaka. Men mamma bryr sig inte om män längre.

”Män är skit. Man ska aldrig vara gift, eller ihop med någon. Dem är ass-holes.”, brukade hon säga. Jag log åt tanken, vilket fick Jordan att börja babbla om mig istället.

”Joselyn, du måste verkligen skaffa dig en kille.”, tyckte hon ärligt. Jag höjde skeptiskt på ögonbrynen mot henne i backspegeln och kramade om Max’ överarm.

”Vad är det för fel på den här killen?”, skämtade jag med fladdrande ögonfransar. Jordan slog lätt till mig över armen.

”Jag är seriös. Du måste kyssa någon på nyårs afton.”, väste Jordan menandes. Jag suckade.

”Som om du har någon.”, fräste jag irriterat. Hon behövde väll inte lägga sig i mitt kärleksliv. Hon drog efter andan. Jag kanske hade tryckt på en svag punkt… för endast en månad sen hade hon och Leon slutat sitt ett och ett-halvåriga långa förhållande.

”Max, stanna bilen.”, beordrade hon med glansiga ögon. Jag suckade djupt. ”Stanna sa jag!”

”Jordan, jag är ledsen. Okej? Jag tänkte mig inte för! Jag är bara allmänt bitchig idag.”, ursäktade jag mig.

”Max, stanna!”, ropade Jordan nu högre och med små tårar rinnandes ned för kinderna.

”Jag kan inte! Vi sitter och kör i rusningstrafik Jordan!”, tjöt Max menandes med höjda axlar. Jordan trotsade trafiken och hoppade ut genom bildörren, springandes mot trottoaren. Jag kollade på Max med stora ögon.

”Parkera där borta.”, sa jag och pekade på en plats lite längre bort innan jag hoppade ut för att springa efter Jordan. Hon gick med snabba steg på trottoaren medan hon torkade undan tårar med handryggen.

”Jordan!”, ropade jag efter henne med hes röst, ”Jordan vänta!”

Hon snabbade på stegen istället för att stanna. Med en suck började jag istället springa mot henne och grabbade tag i hennes axel.

”Vad vill du?!”, skrek hon med tårar fårsandes ned för kinderna. Det här var mitt fel.

”Förlåt! Jag menade det inte! Snälla, Jordan, förlåt!”, bad jag med en rynka mellan ögonbrynen. Hon drog undan några tårar innan hon slog armarna runt mig i en lång kram. Jag besvarade kramen lika hårt och mötte Max’ blick där han satt i bilen. Ett litet leende spreds på mina läppar och jag avslutade kramen.

”Jag lovar att det inte ska hända igen.”, lovade jag och kramade om hennes hand. Hon log prövandes mot mig. Vi började gå mot Max’ bil igen innan vi hoppade in i den. Max började återigen köra mot hans hus, som vi kom fram till på endast några minuter.

”Jordan! Joselyn! Vilken överraskning!”, tjoade hans mamma, Bethany. Jag kramade mjukt om henne med ett leende spritt på mina läppar.

”Hej Bethany!”, svarade jag lika lyckligt. Bethany avslutade omfamningen för att sedan krama om Jordan istället. Jag gick fram till Max’ pappa, Thomas och kramade om honom också.

”Hej gumman.”, hälsade han mjukt och gav mig en kyss på pannan. Jag log mjukt mot honom och drog in doften av kött och hamburgare.

Jag, Jordan och Max hade känt varandra i hela våra liv. Bethany och Thomas hade hjälpt mig många gånger när jag inte velat vara hemma. Jag och Jordan hade spenderat våran största del här hos Max. När jag var 9 flyttade vi hit. Nu var jag 18. Vi hade bott här i nästan 11 år nu, och alla dem åren hade jag spenderat med Jordan och Max. Vi var som en familj vi tre.

”Maten är alldeles strax klar.”, log Thomas mot mig. ”Ska du och Jojo sova här?”

Jag log åt hans smeknamn till Jordan. Hon hatade det, men han älskade det. ”Ja, om vi får det?”

”Ja, ni är alltid välkomna här Joselyn! Bethany är i köket, men ni kan väll gå in och fixa iordning gästhuste nu? Så är allt klart ikväll? Jag menar, ni kommer säkert vara ute sent ni tre.”

”Ja, det gör vi.”, skrattade jag och gick iväg till Jordan för att meddela henne att vi skulle börja bädda. Hon gick med mig in i det stora, vita trähuset som vi skulle sova i. Det var inte litet. Inuti var hela golvet täckt med en stor, fluffig, beige heltäckningsmatta. Det stod en stor säng i mitten av rummet, med lakan hopvikt lagt på den. Vid fötterna av sängen stod det en stod träkista som jag hade för mig innehöll pälsar till vintern. På vardera vägg var det två fönster placerade med vita gardiner hängandes ned till golvet. Under gardinerna fanns det en mörkbrun rullgardin att rulla ned. Allt i rummet var vitt, beige eller brunt. Bredvid det ena fönstret stod det en stor, gammeldags byrålåda och bredvid det andra stod det en vacker fåtölj. Jag gick fram mot sängen och började med hjälp av Jordan bädda den stora sängen.

När den var färdigbäddad slog vi oss båda ned på den och andades djupt ut med blicken upp i taket.

”Om en vecka…”, andades Jordan utmattat ut, ”fyller jag 18. Jag längtar…”

”Om en vecka blir det fest kan du ge dig på. För då har du en egen lägenhet.”, flinade jag glatt.

”Om mamma håller vad hon lovat.”

”Det får vi vällan hoppas.”, tyckte jag mjukt och drog med handen över hennes blonda kalufs.

”Mhm…”, hummade hon och mötte min blick innan hon hävde sig upp på sin armbåge, i samma position som jag hade. ”Joselyn… tänk om mamma inte gör det? Att jag måste bo kvar med James?”

”Då får vi fixa att du får komma och bo hos mig ett tag. Det finns nog en plats till Joel också.”

”Ja, för Joel får inte stanna hos dem. James skulle bara göra samma sak med honom.”, morrade Jordan mordiskt med små pupiller. Hon var verkligen en vakt till sin lillebror. Jag log stort och reste mig upp ur sängen.

”Kom igen nu blondie. Vi ska gå och käka.”, trodde jag och lämnade det ljumna gästhuset, ut i solen.

-

Söndagar. Inte den bästa dagen på året enligt mig. Jag drog en hand genom mitt hår när jag gick upp för stengången mot mitt hus. Mamma slog upp dörren åt mig, hon måste ha sett mig komma gåendes i köksfönstret.

”Hej Joselyn!”, hälsade hon glatt. Vad var det med henne? Hade hon vunnit på lotto?

”Hej hej mamma.”, mumlade jag trött. Jordan hade väckt mig runt 5 imorse. Då hade vi börjat pallra oss hemåt. Klockan var runt halv 9 nu, då jag hade somnat hemma hos henne ett tag.

”Gå upp och ta en dusch du, så gör jag pannkakor till dig.”, tyckte mamma och föste mig upp för trappan. Jag gick lydigt in på badrummet där jag gled ur mina tunga kläder för att hoppa in i duschen. Jag orkade inte stå upp ens, så jag satte mig ned i badkaret och började schamponera håret. Därefter balsamerade jag det, innan jag rakade benen.

När jag hade duschat klart drog jag på mig min badrock och drog upp håret i en slarvig boll på huvudet. Jag brydde mig inte om att det fortfarande var drypvått. Mamma ställde fram ett glas mjölk framför tallriken med chokladpannkakor till mig. Jag slog mig ned, och började som en robot äta.

”Vart är Amy?”, frågade jag när jag hade svalt ned maten med en klunk mjölk. Mamma nickade uppåt.

”Hon sover.”, berättade hon leendes. Jag nickade och räckte över en bit pannkaka till Bree som lydigt glufsade i sig den för att sedan kolla upp om mig, vädjandes om mer. Jag skakade på huvudet och klappade henne mjukt på huvudet innan jag reste mig upp för att ställa ned min tallrik i diskmaskinen.

Då kom Amy dansandes ned för trappan med ett stort leende lekandes på läpparna.

”Hej Joselyn!”, hälsade hon och kramade mjukt om mig. Jag hajade till med höjda ögonbryn.

”Varför så glad?”, harklade jag mig förvånat. Mamma bet sig löst i underläppen med en nick mot Amy som glatt berättade nyheten.

”Vi ska åka och se på One Direction i Nottingham på Jullovet!”, tjöt Amy glatt. Jag tappade nästan hakan.

”Men va? Det är ju på Fredag?”, utbrast jag med tanke på Jordans födelsedag.

”Ja, vi tar flyget på Söndag morgon!”, log mamma stort och kramade om Amys axlar. Jag kunde inte tro det. Mitt Jullov skulle bestå av att springa efter One Direction. I Nottingham. I England.

Woho! Bomben är släppt! Vad tycker ni än så länge om Novellen "NEL" ? :) Kommentera! ~ Liv

Bilarna tutade nedanför mitt fönster. En kvävd suck lämnade min mun i samma stund som mamma gällt skrek till från undervåningen. Bree hade säkert gjort något nu, som tagit mammas toffel och bitit sönder den. Bree var våran hund. Klockan på mitt nattduksbord slog halv 10.

Jag skulle kunna kliva upp, men det var lördag. Jag skulle inte sabba chansen att få vila kroppen lite mer. Jordan skulle i vilket fall komma snart. Då skulle hon släpa upp mig ur sängen. Dörren slogs upp och jag slog ned ögonlocken.

”Joselyn? Jag ser att du bara låtsas.”, suckade Jordan. Madrassen sjönk ned lite då hon slog sig ned på sängkanten. Jag öppnade ena ögat och blickade henne innan jag slog upp båda ögonen.

”Vad är du? En skådespelare eller?”, skrattade Jordan med höjda ögonbryn. Jag nickade glatt.

”Ja, Jordan, jag är en skådespelare.”, skämtade jag till svars. ”Märkte du det nyss eller?”

”Ha-ha, klä på dig! Vi måste åka! Max väntar där nere.”

”Vart ska vi åka? Jag har aldrig gått med på att göra något idag.”, tjoade jag och satte mig upp i min varma säng. Jordan gick fram mot min garderob där hon rev ut ett par jeans och en skjorta till mig.

”Vi ska ju åka och köpa present till Amy. Du vet, din lillasyster som fyller 13 år idag?”, påminde hon mig och slängde kläderna på mig. Jag drog av mig min pyjamas för att börja klä på mig.

”Usch, påminn mig inte. Hon kommer säkert få något som har med One Direction att göra.”, muttrade jag bittert. ”Hon och hennes kompisar sov här igår, dem spelade One freaking Direction hela natten!”

Jordan slog en hand för munnen för att inte brista ut i skratt, ”party all night eller vad?”

”Kan du ge dig på…”, muttrade jag irriterat. Väl påklädd klampade jag fram till min spegel och började sminka mig. Jordan kom fram till mig och kammade igenom mitt hår, innan hon sprutade några sprut med min favoritparfym ’Wonderstruck’ av Taylor Swift. När vi kom ned för trappan kom Bree springandes mot oss med viftande svans.

”Hej gumman!”, tjöt jag lyckligt. Bree slickade mig om händerna, och jag rufsade till hennes päls. Mamma kom gåendes mot oss inifrån köket.  

”God morgon Joselyn.”, hälsade mamma leendes. En rynka uppstod i min panna.

”Varför skrek du förut?”, frågade jag snabbt. Hon gav Bree en blick av avsmak.

”Bree hade tuggat sönder läppstiftet du hade gett till mig från Italien i julklapp. Dumma hund.”

Jag bet mig löst i underläppen med en nick. ”Mmm…”, hummade jag trött, ”men vi ska åka nu.”

”Men frukost då?”, antydde mamma när jag stod vid dörren. Jag tryckte ned handtaget med blicken på henne.

”Jag äter på Starbucks. Vi ska åka och köpa present till Amy.”, berättade jag leendes.

”Var det någon som sade mitt namn?”, ropade Amy frågandes från vardagsrummet. Hennes tjejkompisar fnittrade flickaktigt till i samma stund som jag suckade och slog upp dörren åt Jordan.

”Nej då.”, svarade jag bittert. Amy kom utgåendes till oss i halen, iförd i sin One Piece.

”Har inte du något att säga till mig?”, frågade hon med armarna korsade över bröstet. Hennes bruna hår låg som en stor tova på hennes huvud.

”Ja.”, började jag retsamt och tog ett steg ut i solen. ”Hej då.”

Jordan hade redan slagit sig ned i Max’ bil. Han kramade mjukt om mig när jag gjorde detsamma. Han hade rullat ned taket. Men det var förståndigt. En dag som denna var svalkande i Miami. I december så var det skönt att få lite svalkande luft efter den heta sommaren.

”Okej… vad ska du köpa till henne?”, frågade Max medan han körde ut från villa området jag bodde i. Jag lutade mig trött tillbaka i sätet med en lätt axelryckning.

”Jag vet inte…”, stönade jag och blickade ut på den blåa himmelen. ”Vad ska man ge till en 13-årig, One Direction galen tjej?”

”One Direction saker?”, föreslog Jordan leendes. Jag slog lätt till henne på axeln.

”Jätte kul. Jag kommer aldrig köpa sånt till henne…”, muttrade jag surt. Max log stort mot mig i backspegeln.

”Har du PMS eller Joss? Eller vad har hänt? Vaknade du på fel sida av sängen?”

”Nej, min störda lillasyster spelade One Direction hela natten och jag är hungrig. Kör mig till Starbucks. Nu…”, gnällde jag som en barnslig treåring. Jordan och Max utbytte en blick innan båda två brast ut i skratt.

”Vart ska vi gå? Jag har verkligen ingen idé om vad jag ska köpa till Ames.”, muttrade jag.

”Ring din mamma och fråga vad hon har köpt. Du kanske kan få inspiration om det.”

Jag drog upp min mobil för att göra som Max hade föreslagit. Då såg jag att jag hade fått ett nytt sms från mamma.

”Hej Joselyn! Du hann gå innan jag kunde säga detta, men köp inget med One Direction. Vi har det fixat. Din pappa kommer komma förbi runt 3 för att lämna sin present, så om du vill träffa honom får du göra det då. Jag kommer inte vara hemma för att se honom som tur är. Men Amy och hennes kompisar är där då. Så åk dit då och träffa honom om du känner för det, ni har inte setts på flera år! Jaja, om du inte kommer på något att köpa så kan du ju bara köpa ett presentkort på Forever 21 eller något sådant. Kram, mamma.”

Jag drog ett djupt andetag. Att möta pappa idag var inte min plan. Han hade stuckit. Eller, mamma hade kommit på honom med en annan tjej. En hora. Och han hade åkt iväg till Europa då, men han hade lovat mig att komma tillbaka. Något han inte gjorde förrän jag fyllde 14 år gammal. Då hade det blivit dunder och kalas. Jag hade kastat tårta på honom, och skrikit. Och nu ville mamma att jag skulle träffa honom. Aldrig i hela mitt liv.

”Nå? Ska du inte ringa din mamma?”, manade Max mig och höjde på ett av sina mörka ögonbryn.

”Nej. Vi går till Forever 21 och köper ett presentkort. Hon får 200 dollar där.”, mumlade jag paralyserat. Jordan ställde sig snabbt framför mig och nöp tag i min kind. Jag tjöt till.

”Du ska inte ge din syster 200 dollar på Forever 21! 200 Dollar är mycket pengar Joselyn!”

”Det är inte mina pengar. Mamma skämmer bort oss, så hon gav mig 500 dollar till att köpa en present till henne.”, förklarade jag blängandes på Jordan.

”Men vad ska du göra med dem andra 300 dollarna då?”, undrade Max som hade dragit sig in i våran konversation. Jag suckade surt.

”Jag sparar ju till en lägenhet så att jag slipper alla där hemma. Bree ska jag ta med mig. Ingen annan gillar henne förutom jag.”, fnös jag ilsket. Max och Jordan hummade i kör och satte sedan av mot Forever 21 med mig hack i häl.

När vi väl hade köpt presentkortet lämnade vi Köp centret och gick och köpte oss varsina blåbärs muffins. Jag bet av en stor bit av min egna och kollade ut över folkmassan nere på stranden. Vi stod på den lilla balkongen som vätte ut över havet och stranden. Hela stranden var nästan full. Att folk ville bada i december. Ja, vi bor i Miami och ja, det är varmt. Men ändå… december är väll ändå december. I andra delar av världen är det snö på gatorna just nu, och här är det 25+ grader.

”Vad ska ni göra i Jul då?”, frågade Jordan för att skapa en konversation mellan oss.

”Jag ska till mormor i New Jersey.”, mumlade Max och drog undan några smulor i mungipan med handryggen.

Jag bet mig löst i underläppen innan jag åt upp det sista av min muffins ”Vi ska väll till mormor och morfar eller något sånt… inte vet jag. Mamma planerar så mycket. Amy kommer väll få en resa till något ställe som vi ska fira jul på.”

”Okej.”, andades Jordan ut och drog undan sitt blonda hår bakom öronen.

”Vart ska du då?”, frågade jag henne. Hon mötte min blick och höjde på axlarna.

”Vi ska… vi ska åka till James.”, svarade hon ledsamt. Eller, det var mer uppgivet. Jag drog efter andan.

”Åh… men…”, började jag utan att veta vad jag skulle säga. James var Jordans mammas nya kille. Eller, nya och nya. Dem hade dejtat förut. James tafsade på Jordan då. Jordan sa det till hennes mamma, men hon stack bara med James till Frankrike. Jordan hade fått ta hand om sin lillebror helt ensam. Hennes mamma var borta i över 1 år.

”Joselyn? Kommer du eller?”, frågade Max med en hand på min axel. Han och Jordan hade bestämt sig för att gå. Helt inne i mina tankar nickade jag och gick med dem. Vi började gå mot bilen då jag hörde någon ropa på mig.

Kapitel ett! Vad tyckte ni? :) Hoppas ni gillade den! <3 Kommentera nu! ~ Liv