Bilarna tutade nedanför mitt fönster. En kvävd suck lämnade min mun i samma stund som mamma gällt skrek till från undervåningen. Bree hade säkert gjort något nu, som tagit mammas toffel och bitit sönder den. Bree var våran hund. Klockan på mitt nattduksbord slog halv 10.

Jag skulle kunna kliva upp, men det var lördag. Jag skulle inte sabba chansen att få vila kroppen lite mer. Jordan skulle i vilket fall komma snart. Då skulle hon släpa upp mig ur sängen. Dörren slogs upp och jag slog ned ögonlocken.

”Joselyn? Jag ser att du bara låtsas.”, suckade Jordan. Madrassen sjönk ned lite då hon slog sig ned på sängkanten. Jag öppnade ena ögat och blickade henne innan jag slog upp båda ögonen.

”Vad är du? En skådespelare eller?”, skrattade Jordan med höjda ögonbryn. Jag nickade glatt.

”Ja, Jordan, jag är en skådespelare.”, skämtade jag till svars. ”Märkte du det nyss eller?”

 

 

”Ha-ha, klä på dig! Vi måste åka! Max väntar där nere.”

”Vart ska vi åka? Jag har aldrig gått med på att göra något idag.”, tjoade jag och satte mig upp i min varma säng. Jordan gick fram mot min garderob där hon rev ut ett par jeans och en skjorta till mig.

”Vi ska ju åka och köpa present till Amy. Du vet, din lillasyster som fyller 13 år idag?”, påminde hon mig och slängde kläderna på mig. Jag drog av mig min pyjamas för att börja klä på mig.

”Usch, påminn mig inte. Hon kommer säkert få något som har med One Direction att göra.”, muttrade jag bittert. ”Hon och hennes kompisar sov här igår, dem spelade One freaking Direction hela natten!”

Jordan slog en hand för munnen för att inte brista ut i skratt, ”party all night eller vad?”

”Kan du ge dig på…”, muttrade jag irriterat. Väl påklädd klampade jag fram till min spegel och började sminka mig. Jordan kom fram till mig och kammade igenom mitt hår, innan hon sprutade några sprut med min favoritparfym ’Wonderstruck’ av Taylor Swift. När vi kom ned för trappan kom Bree springandes mot oss med viftande svans.

”Hej gumman!”, tjöt jag lyckligt. Bree slickade mig om händerna, och jag rufsade till hennes päls. Mamma kom gåendes mot oss inifrån köket.  

”God morgon Joselyn.”, hälsade mamma leendes. En rynka uppstod i min panna.

”Varför skrek du förut?”, frågade jag snabbt. Hon gav Bree en blick av avsmak.

”Bree hade tuggat sönder läppstiftet du hade gett till mig från Italien i julklapp. Dumma hund.”

Jag bet mig löst i underläppen med en nick. ”Mmm…”, hummade jag trött, ”men vi ska åka nu.”

”Men frukost då?”, antydde mamma när jag stod vid dörren. Jag tryckte ned handtaget med blicken på henne.

”Jag äter på Starbucks. Vi ska åka och köpa present till Amy.”, berättade jag leendes.

”Var det någon som sade mitt namn?”, ropade Amy frågandes från vardagsrummet. Hennes tjejkompisar fnittrade flickaktigt till i samma stund som jag suckade och slog upp dörren åt Jordan.

”Nej då.”, svarade jag bittert. Amy kom utgåendes till oss i halen, iförd i sin One Piece.

”Har inte du något att säga till mig?”, frågade hon med armarna korsade över bröstet. Hennes bruna hår låg som en stor tova på hennes huvud.

”Ja.”, började jag retsamt och tog ett steg ut i solen. ”Hej då.”

Jordan hade redan slagit sig ned i Max’ bil. Han kramade mjukt om mig när jag gjorde detsamma. Han hade rullat ned taket. Men det var förståndigt. En dag som denna var svalkande i Miami. I december så var det skönt att få lite svalkande luft efter den heta sommaren.

”Okej… vad ska du köpa till henne?”, frågade Max medan han körde ut från villa området jag bodde i. Jag lutade mig trött tillbaka i sätet med en lätt axelryckning.

”Jag vet inte…”, stönade jag och blickade ut på den blåa himmelen. ”Vad ska man ge till en 13-årig, One Direction galen tjej?”

”One Direction saker?”, föreslog Jordan leendes. Jag slog lätt till henne på axeln.

”Jätte kul. Jag kommer aldrig köpa sånt till henne…”, muttrade jag surt. Max log stort mot mig i backspegeln.

”Har du PMS eller Joss? Eller vad har hänt? Vaknade du på fel sida av sängen?”

”Nej, min störda lillasyster spelade One Direction hela natten och jag är hungrig. Kör mig till Starbucks. Nu…”, gnällde jag som en barnslig treåring. Jordan och Max utbytte en blick innan båda två brast ut i skratt.

 

 

”Vart ska vi gå? Jag har verkligen ingen idé om vad jag ska köpa till Ames.”, muttrade jag.

”Ring din mamma och fråga vad hon har köpt. Du kanske kan få inspiration om det.”

Jag drog upp min mobil för att göra som Max hade föreslagit. Då såg jag att jag hade fått ett nytt sms från mamma.

 

”Hej Joselyn! Du hann gå innan jag kunde säga detta, men köp inget med One Direction. Vi har det fixat. Din pappa kommer komma förbi runt 3 för att lämna sin present, så om du vill träffa honom får du göra det då. Jag kommer inte vara hemma för att se honom som tur är. Men Amy och hennes kompisar är där då. Så åk dit då och träffa honom om du känner för det, ni har inte setts på flera år! Jaja, om du inte kommer på något att köpa så kan du ju bara köpa ett presentkort på Forever 21 eller något sådant. Kram, mamma.”

 

Jag drog ett djupt andetag. Att möta pappa idag var inte min plan. Han hade stuckit. Eller, mamma hade kommit på honom med en annan tjej. En hora. Och han hade åkt iväg till Europa då, men han hade lovat mig att komma tillbaka. Något han inte gjorde förrän jag fyllde 14 år gammal. Då hade det blivit dunder och kalas. Jag hade kastat tårta på honom, och skrikit. Och nu ville mamma att jag skulle träffa honom. Aldrig i hela mitt liv.

”Nå? Ska du inte ringa din mamma?”, manade Max mig och höjde på ett av sina mörka ögonbryn.

”Nej. Vi går till Forever 21 och köper ett presentkort. Hon får 200 dollar där.”, mumlade jag paralyserat. Jordan ställde sig snabbt framför mig och nöp tag i min kind. Jag tjöt till.

”Du ska inte ge din syster 200 dollar på Forever 21! 200 Dollar är mycket pengar Joselyn!”

 

 

”Det är inte mina pengar. Mamma skämmer bort oss, så hon gav mig 500 dollar till att köpa en present till henne.”, förklarade jag blängandes på Jordan.

”Men vad ska du göra med dem andra 300 dollarna då?”, undrade Max som hade dragit sig in i våran konversation. Jag suckade surt.

”Jag sparar ju till en lägenhet så att jag slipper alla där hemma. Bree ska jag ta med mig. Ingen annan gillar henne förutom jag.”, fnös jag ilsket. Max och Jordan hummade i kör och satte sedan av mot Forever 21 med mig hack i häl.

När vi väl hade köpt presentkortet lämnade vi Köp centret och gick och köpte oss varsina blåbärs muffins. Jag bet av en stor bit av min egna och kollade ut över folkmassan nere på stranden. Vi stod på den lilla balkongen som vätte ut över havet och stranden. Hela stranden var nästan full. Att folk ville bada i december. Ja, vi bor i Miami och ja, det är varmt. Men ändå… december är väll ändå december. I andra delar av världen är det snö på gatorna just nu, och här är det 25+ grader.

”Vad ska ni göra i Jul då?”, frågade Jordan för att skapa en konversation mellan oss.

”Jag ska till mormor i New Jersey.”, mumlade Max och drog undan några smulor i mungipan med handryggen.

Jag bet mig löst i underläppen innan jag åt upp det sista av min muffins ”Vi ska väll till mormor och morfar eller något sånt… inte vet jag. Mamma planerar så mycket. Amy kommer väll få en resa till något ställe som vi ska fira jul på.”

”Okej.”, andades Jordan ut och drog undan sitt blonda hår bakom öronen.

”Vart ska du då?”, frågade jag henne. Hon mötte min blick och höjde på axlarna.

”Vi ska… vi ska åka till James.”, svarade hon ledsamt. Eller, det var mer uppgivet. Jag drog efter andan.

”Åh… men…”, började jag utan att veta vad jag skulle säga. James var Jordans mammas nya kille. Eller, nya och nya. Dem hade dejtat förut. James tafsade på Jordan då. Jordan sa det till hennes mamma, men hon stack bara med James till Frankrike. Jordan hade fått ta hand om sin lillebror helt ensam. Hennes mamma var borta i över 1 år.

”Joselyn? Kommer du eller?”, frågade Max med en hand på min axel. Han och Jordan hade bestämt sig för att gå. Helt inne i mina tankar nickade jag och gick med dem. Vi började gå mot bilen då jag hörde någon ropa på mig.

---

Kapitel ett! Vad tyckte ni? :) Hoppas ni gillade den! <3 Kommentera nu! ~ Liv