Jag kan inte fatta hur mamma kunde göra så mot mig? Slänga ut mig? Det är Simons fel, jag menar, Simon kan få våran familj skild, och det är det sista jag vill. Därför slängde jag latten på honom, han är en plåga. Jag hoppade ut ur bussen som hade stannat nu, inte så långt från Sarah. Jag ringde upp henne och hon svarade efter några signaler.

”Sarah häär.” Sa hon mjukt, jag skrattade till.

”Hej Sarah, är du hemma?” Frågade jag och bet mig i läppen, men ångrade mig då jag kände blodsmak.

”Hej Lex! Nej, jag är hos killarna på hotellet..”

”Jaha.. mamma slängde ut mig. Är det okej om jag kommer?”

”Ja, Niall skulle bli glad. Men varför slängde hon ut dig?” Frågade hon och jag kunde se framför mig hur hon var förvånad. Mamma hade aldrig slängt ut mig förut.

”Jag berättar sen, men kan ni hämta upp mig hos dig? Jag tog bussen.”

”Varför? Du har ju din egna bil?”

”Jag bråkade med mamma, så jag sprang iväg till busshållplatsen. Fråga mig inte varför.”

”Okej, men vi kommer, vänta där.” Sa hon mjukt innan hon la på.

 

Jag suckade och satte mig i busskuren på bänken, tårarna hade inte direkt slutat. Jag tryckte upp bilderna på mobilen, där fanns en bild på mig och mamma i Turkiet. Vi hade ALDRIG bråkat så här, det hade bara varit ett litet gräll, men hon hade aldrig slängt ut mig. Jag väntade i cirka 2 minuter tills jag såg en bil komma mot hit, jag reste mig upp och bilen stannade, dörren öppnades och Niall kom ut för att sedan attackerade mig i en kram, jag skrattade till och kramade honom tillbaka.

”Men Lex, varför gråter du?” Frågade han och kollade mjukt på mig, tårarna hade inte direkt slutat nu heller, dem tänkte nog aldrig sluta. Jag öppnade munnen för att säga något, men det gick inte, jag fick inte fram ett ord. Jag snyftade till och han kramade om mig igen. Han lutade sig tillbaka och Sarah kramade om mig.

”Du behöver inte berätta nu, du kan göra det sen. Okej?” Viskade hon i mitt öra. Jag nickade långsamt och lutade mig tillbaka, jag drog bort några tårar, men det var inte direkt ingen idé då dem fortsatte rinna. Niall la en trygg hand runt min midja och hjälpte mig in i bilen. Louis satt där framme och kollade oroligt på mig, sedan vände han huvudet mot vägen och startade bilen, han började köra mot hotellet.

-

Jag hade bara kollat ut igenom fönstret och tänkte på allt, mamma, Simon och allt. Mest mamma, av alla personer i hela världen, var hon tvungen att göra detta? Hon var den trevliga, glada och den perfekta mamman som det inte var fel på. Men nu vet jag, att hon inte är det. Jag svalde högt och Niall hjälpte mig ut ur bilen och gick vid min sida hela tiden, med en trygg arm runt min midja. Vi gick in till hotellet och tog hissen upp, när hissen öppnades så gick vi ut och till deras rum, Louis öppnade dörren och vi gick in. Liam, Zayn och Harry kollade oroligt på mig, men jag ignorerade det litegrann. Vi alla satte oss i soffan och jag var trött efter alla tårar. Klockan var ju ändå ganska mycket. Jag lutade mig mot Niall’s axel och Liam la en filt över mig, jag log tacksamt mot honom och slöt ögonen. Det tog inte lång tid tills jag somnade i en djup sömn.

* Jag sprang och sprang, vart vet jag inte. Mina ben bara rörde sig mot ett håll, rakt fram. Mina rop på pappa fortsatte hela tiden, men varför? Jag kollade automatiskt bakåt, då såg jag. Simon och pappa, Simon hade slitit ut pappas hjärta och mamma skrattade. Simon kastade det på marken och stampade på det, så blodet flög åt alla håll. Det kändes som en kniv i mitt egna hjärta, som vreds om och det gjort fruktansvärt ont.

”Jag älskar dig pappa.” *

Jag satte mig upp med ett ryck, tårarna rann och jag var helt kallsvettig. Jag låg inte i soffan längre, jag låg i en säng. Med Niall bredvid mig. Den natten sov jag inte direkt något bra, alla tankarna hemsökte mig.

---

Mycket gråt detta blev, men jag vet exakt hur hon känner, tro mig.