Jag kollade ilsket upp på killarna, och Sarah som kom in i Cafeterian mot mig. En suck lämnade min mun, men ett skratt Sarah’s.

”Är du inte glad över att se oss bestie?”, flinade hon.

”Sa inte du till dem att jag bara fick vara här?”, sa jag sammanbitet till Niall.

”Nej, han sa att alla kunde komma.”, antydde Liam. Jag skakade på huvudet.

”Nej, ni måste gå. Bara jag får vara här. Sorry men…”

”Lexie? Skulle jag kunna få…?”, avbröt Hannah mig och höll fram en Up All Night skiva. Det enda vi brukade ha gemensamt brukade vara One Direction. Vi brukade gå till stranden tillsammans och lyssna på dem dagen lång.

”Visst.”, muttrade jag surt och gick ut ur vägen från henne.

”Förlåt..”, viskade Niall.

”Nej.”, svarade jag bara kyligt och slängde min Slice i papperskorgen innan jag gick iväg mot hissen. Niall kom springandes mot mig.

”Lexie, förlåt! Men jag förmådde inte att sitta hemma hela tiden!”, ursäktade han sig.

 

 

”Men Niall, du ljög! Jag gav dig perfekta anvisningar, som du inte följde!”, fräste jag som en gammal hagga.

”Förlåt..”, upprepade han.

”Visst. Jag förlåter dig.”, mumlade jag och kramade om honom. Jag kunde inte bråka med Niall. Inte nu, när Harry låg och hade varit med om en ”Nära-döden” upplevelse.

”Men ta med dem hem. Nu.”, befallde jag. Han kysste mig lätt på hjässan och gick sedan tillbaka in i Cafeterian. Hissen plingade till och jag klev in i den. Drömmandes, lutade jag mig mot väggen. Trodde jag. Men jag lutade mig mot en människa, en gammal man.

”Leyla?”, hostade han fram. Jag skakade förskräckt på huvudet.

”Nej, jag heter inte Leyla. Du måste ha tagit fel.”, ursäktade jag mig. Han skakade på huvudet.

”Ursäkta, men du liknar någon jag har sett så förfärligt mycket…”, ursäktade han sig. Nu hörde jag hans Italienska accent. Jag öppnade munnen för att säga något, men då stannade hissen på mitt våningsplan. Snabbt lämnade jag den och kollade mig runt axeln. Mannen stod nu och kollade på ett fotografi han höll i handen, som såg väldigt nytt ut. Han kollade snabbt upp på mig med vidöppen mun, men sen slogs dörrarna igen.

-

”Vet du vad som hände mig i hissen?”, frågade jag Harry och stoppade in en sked av glassen i munnen. Han skakade på huvudet.

”Nej, vad hände?”

”En gammal man kallade mig för Leyla.”, skrattade jag till svar.

”Haha, som Prinsessan i Italien!”, antydde Harry. Jag hajade till. Va?

 

 

”Vadå?”

”Ja, för ett tag sen så hade Drottningen och Kungen i Italien en dotter, som hette Leyla, men dem adopterade bort henne av nån konstig anledning. Konstigt va?”, flinade Harry. Gud vilka sjuka människor det finns… jag nickade instämmande.

”Konstigt.”

”Vill du kolla på tv? Jag har Disney Channel…”, suktade han mig. Jag greppade snabbt tag om kontrollen och klickade upp Disney Channel. Phineas och Ferb höll på för tillfället, mitt favoritprogram.

”Längtar du aldrig hem..?”, undrade jag helt plötsligt.

”Va?”, skrockade Harry till svar.

”Ja, till din mamma och pappa liksom.”, fortsatta jag med höjda ögonbryn. Han suckade.

”Jo, visst gör jag det..”, mumlade han till svar. ”Du då?”

”Ja… men inte nu efter allt som har… eller jo, pappa längtar jag efter.”

”Det där är inte rättvist. Din mamma kanske gjorde fel, men hon är ändå din mamma.”

”Jaha…”, suckade jag bittert och ställde ifrån mig min glass. ”Hon slog mig.”

”Ja, men hon födde dig. Utan henne skulle du inte sitta här med mig.”, han hade rätt.

”Sluta ha rätt, jag stör mig på det.”, retades jag. Harry log stort och självsäkert.

”Såklart.”, svarade han snabbt om malligt.

”Gud… vem i hela världen gav dig så stort Ego?”, skrattade jag.

”Du.”

”Nähä, jag träffade dig nyss.”, konstaterade jag. Han skakade på huvudet.

”Nähä, du träffade mig för kanske en månad sen nu.”, svarade han snabbt. Jag suckade.

”Och? Jag visste vem du var innan.”, lipade jag. Han himlade med ögonen och stängde av tv:n.

”Nu ska vi sova tycker jag.”, gäspade han. Jag kollade på klockan… 11.45 PM. Ja, det var nog dags.

”God natt.”, andades jag trött ut och kysste hans varma panna. Han log stort mot mig och fattade tag om min hand, och i ögonvrån såg jag hur någon med blont hår sprang sin väg. Niall…

---

Whop. Vad hände där nu dååå?? :O Niall såg för lite för att förstå att det bara var vänskapligt.. KOMMENTERA NU BEBOS!   ~~ LIV.