Jag vet inte vad jag hade sett, men jag gillade det inte. Jag han skymta Lexie innan dörrarna till hissen slogs igen, och jag brast ut i tårar. Dem hade inte gjort något direkt, bara hållit varandra i handen, hon hade kysst honom på pannan. Hon gjorde inte ens det på mig när vi hade känt varandra ett tag som kompisar! När hissen stannade sprang jag snabbt ut ur sjukhuset och hoppade in i bilen som Sarah satt i och väntade.

”Niall? Vad…?”

”Kör! Kör!”, avbröt jag henne. Hon började lydigt köra med ett oroligt ansiktsuttryck.

”Vad hände?”, mumlade hon efter ett tags tystnad. Jag skakade på huvudet.

”Fråga Lexie…”, muttrade jag till svar och drog undan tårarna med handryggen. Jag skulle inte gråta över något sånt här, det är bara fånigt…

-

”Hur gick det? Fick du tag i Lexie?”, undrade Zayn som stod bakom Sarah med händerna på hennes höfter. Jag muttrade något jag inte ens själv kunde förstå och slog mig ner i soffan.

”Vi lagade Tacos åt dig…”, pep Louis för att göra mig på bättre humör. Jag kunde inte vara grinig mot Louis, så jag reste mig upp och gick ut till köket där jag började ta åt mig av maten som fans. Min mobil plingade till mitt i det hela.

 

”Niall, du förstår inte. Jag kysste honom God natt på pannan, så fattade han tag om min hand! Ingenting hände! Jag lovar! Snälla, var inte arg på mig. XX Lex.”

 

Jag suckade och la undan telefonen. Jag skulle svara på det där senare… tänkte jag bittert och gick ut med min Taco tallrik ut i vardagsrummet.

”Vad hände egentligen?”, undrade Liam som satt bredvid mig med blicken på fotbollsmatchen som höll igång på tv.

”Här…”, mumlade jag och räckte över telefonen för att slippa prata, bara äta. Han läste sms:et för att sedan kunna skicka runt telefonen i ringen. Alla kippade efter andan när dem läste vad som stod, men tog det lugnt.

”Hon förklarade ju liksom vad som hände Niall, du kan inte bli sur..”, tyckte Zayn.

 

 

”Kanske inte, men hon… äh, jag har ingen anledning.”

”Nej exakt, så ring upp henne och förklara vad som hände.”, suckade Sarah.

”Imorgon, hon sover säkert.”

”Visst, men jag kommer se till att du gör det Niall, var så säker på det.”, varnade Sarah.

”Wow, vad rädd jag blir…”, muttrade jag och tog en klunk av min Fanta. Sarah utbytte en stel blick med Louis som ryckte på axlarna.

”Imorgon tycker jag vi gör något kul när dem kommer hem. Vi kanske kan… åka vatten scooter?”, föreslog Louis för att lätta på trycket.

”Visst. Men jag går och lägger mig nu, god natt.”

”Din disk?”, harklade Sarah sig. Jag kollade åt hennes håll med en axelryckning.

”Det är du och Zayn som har hand om disken sötnos.”, varför var jag så dryg? Så bitter? Jag gav mig själv en mental örfil i ansiktet, och skulle precis vända mig om för att ta in min disk i köket, men Sarah var redan igång med det. Typiskt…

”Ursäkta? Miss? Hallå?”, väckte en sköterska mig genom att puffa på mig. Jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig trött i ögonen.

”Ja?”, utbrast jag och kollade mot Harry’s säng som var tom.

”Han är där nere.”, meddelade hon innan hon lämnade rummet med en vindpust. Jag gick in på badrummet först och försökte kamma ur mitt hår med fingrarna, men satte istället upp det i en slarvig boll på huvudet istället. Jag tvättade bort sminket, då jag inte behövde något smink ändå – men hade det ändå. Jag rättade till linnet och gick sedan ut ur rummet, mot hissen för att åka ner till cafeterian där Harry satt fullt påklädd och åt en Bagel.

”Hey, det ligger en där till dig med.”, sa han och pekade på Bageln som låg på bordet. Jag nickade och slog mig ner och började äta den.

 

 

”När kommer Liam och hämtar oss?”, frågade jag som hade vaknat av hans och Liam’s telefonsamtal tidigt imorse. Han log snett.

”Om 10 minuter, så drick och ät snabbt.”, varnade han och sköt fram en Juice flaska. Jag klunkade i mig den tillsammans med Bageln inom 10 minuter.

”Kommer du eller?”, suckade jag. Harry nickade och gick med mig ut ur sjukhuset, i värmen. Det var supervarmt i Hawaii idag, nog den varmaste av dem här 2 dagarna vi har varit här.

”Klockan?”, undrade jag.

”Halv 9.”, svarade Harry kortfattat och gick fram mot bilen där Liam satt och väntade.

”Hej på er ungdomar”, retades han när vi slog oss ner i bilen. Jag knäppte säkerhetsbältet och log stelt mot honom.

”Kör bara.”

”Okey dokey.”, svarade han med ett leende. Jag lutade pannan mot rutan, undra hur Niall skulle reagera när vi kom hem…

---

Tråkiiigt kapitel! :P Men jaja. bättre än inget liksom? Kommentera för mer! ~~ LIV