CHAPTER 50.- HEART BROKEN.


Flygresan till Italien var, sorlig.. jag trodde jag skulle gråta närsomhelst. Mina tankar var om Niall, bara Niall.. och lite om hur livet skulle bli. Jag var en prinsessa. Det var ens dröm när man var liten, till och med min och det slog in för mig. Allt kom som en stor chock och jag visste inte hur jag skulle ta allt, att se Niall’s ansikte sådär ledset också, det var det som skadade mig mest. Jag skulle lämna allt bakom mig, jag skulle glömma alla, Sarah.. min bästa vän som alltid har funnits för mig.

Jag kollade runt efter i alla fall någon som skulle hämta upp mig, jag var inte säker på att någon skulle det. Min mobil började ringa så jag drog upp den och kollade på numret, dolt nummer? Vem kan det vara? Jag svarade även fast jag var lite tveksam.

”Hallå?” Frågade jag och stannade för att sedan sätta mig på en bänk på sidan om.

”Hej Leyla, det är jag.. din mamma” Sa hon och jag hörde på den italienska accenten.

”Hej, jag är framme, kommer någon och hämtar mig?” Sa jag och snurrade ett antal hårstrån runt fingret.

”Ja, en kille, han heter Cesar. Han har en skylt där det står Leyla.” Jag reste mig upp och kollade runt i den proppfulla flygplatsen, det skulle vara helt omöjligt.. tror jag. Jag suckade och kom sedan på att jag fortfarande pratade.

”Jag hittar honom inte.” Hon harklade sig innan hon började små prata med någon.

”Han ska vara vid utgången, så kolla där.” Sa hon och jag nickade, fast sedan kom jag på att hon inte kan se mig.

”Jag ska leta, vi ses snart. Hejdå.” Hon sa ett hejdå tillbaka och sedan la vi på. Mobilen började ringa igen och nu var det Niall, jag ignorerade det. Fast den smärtan i hjärtat fanns fortfarande, den ville inte alls försvinna.. jag tror dom såg brevet jag hade skrivit och lagt på köksbordet.

Kära Niall, Sarah, Harry, Louis, Zayn och Liam. Jag är ledsen för att jag bara åkte, men jag har en förklaring, men jag vill inte berätta.. Tro mig, ni kommer få reda på det. Ni alla betyder jätte mycket för mig, ni är dem bästa jag någonsin har träffat och detta jag gör nu är ett sorgligt beslut för oss alla. Men jag gör det för en bra sak, jag hoppas vi kommer träffas snart! Jag älskar er alla! Kram Lex. <3”

Dem orden högg mig rakt i hjärtat, Sarah hade läst upp det högt, tårarna som bara den på mig. Hon hade lämnat oss, inte bara mig.. alla. Liam försökte trösta mig, men det hjälpte inte. Jag satt med en kudde hårt mot mitt bröst och tårarna rann på mig, samt kollade jag ut i tomma intet och bara tänkte på henne. Det gjorde ont, ont att hon lämnade oss och förklarade inte ens varför, jag är orolig vad som kommer hända, eller vad som har hänt. Tankarna bara yrde runt i skallen på mig och efter allt gråtande somnade jag.

Efter allt letande såg jag honom. Det var en stor skylt där det stod ”LEYLA”. Jag gick fram till honom och han bugade, jag var inte direkt van vid det så jag var chockad, jag visst inte vad jag skulle göra. Jag harklade mig och han la en beskyddande arm runt min axel, den var inte direkt lika mjuk som Niall’s, sluta Lex..

-

Hela bilresan var tyst, men inte konstigt. Jag kände inte ens mannen och han var ganska gammal och konstig. Liksom jag vet inte vad han gillar eller inte. Jag skakade av mig tankarna när bilen stannade och jag såg ett stort slott. Mina första tankar var WOW. Det stod vakter utanför grindarna och dem kollade på bilen. Jag hade inte märkt att Cesar hade hoppat ut och nu öppnat dörren för mig. Han sträckte ut handen mot mig, jag tvekade litegrann men sedan tog jag hans hand och han hjälpte mig ur. Han släppte mig hand och vi började gå mot grindarna när vakterna såg mig bugade dem. Jag var ju fortfarande såklart förvirrad, allt hände så fort. Dem ställde sig rakt upp och öppnade grinden. Cesar hade tagit mina väskor, så jag behövde inte tänka på dem. Vi fortsatte gå på grusvägen och jag såg portarna på slottet öppnas och ut kom en vacker kvinna och en stilig man. Jag såg att dem var lika mig. Var det?..

”LEYLA!” Ropade dem och kom fram till mig och Cesar. Båda två drog in mig i en stor kram, jag hörde snyftningar. Efter några minuters kramandes lutade vi oss tillbaka, jag hade börjat gråta och samma hade mamma. Jag hade nu träffat min riktiga mamma, och det kändes bra. Hon var en drottning, och jag en prinsessa, jag vet inte hur mitt liv kommer bli. Men jag hoppas jag kommer trivas..


Hon är i Italien och har nu träffats sina biologiska föräldrar.

Men stackars Niall, åh. Jag lider mer honom.. D:
Hur kommer detta gå egentligen? ;o <3

5+ kommentarer innan nästa.


Postat av: Storiestoyou

Niall :((
Men jätte bra!:D<3

2012-09-03 @ 19:21:50
URL: http://www.storiestoyou.blogg.se
Postat av: Anonym

Bra :)

2012-09-03 @ 20:04:07
Postat av: Evelina

Jätte bra!!!
Fråga: Vilken är eran favorit låt med one direction?
vilken är eran favorit medlem?

Svar: Tack!Min (Alexandra)'s favorit låt är Moments, den är så vacker!
Jag har inte direkt någon favorit medlem, men Niall skulle jag säga. xx
Alexandra & Liv

2012-09-04 @ 18:25:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback